Striden är du landets mur
i frid dess röst.
Sen här den gamle Odens ätt
i bild så skön.
Då tager bonden svärd från vägg
det stål är blått
med fingret prövar han dess egg
den b***r gott.
Sist tar han sköldens runda värn,
en sol i blod.
Hell dig du frie man av järn
du bonde god.
Jag svär att skydda riket hans med svärd och stång
och sätta fadrens gyllne krans på son en gång.
Då hälsade han nyvald kung
på pannan kysst,
och långsamt över hedens ljung
försvann han tyst, tyst...
Ljuslockig Balder vredgas än,
den bleke gud.
Han tog blott han kan ge igen
mitt hjärtas brud.
Jag svär att skydda riket hans med svärd och stång
och sätta fadrens gyllne krans på son en gång.
Forsete, Balders höge son,
har hört min ed,
och om jag viker därifrån
slå han mig ned!
Till Balders hage vill jag gå,
har möte stämt
med mina nornor där; de stå
och vänta jämt.
i frid dess röst.
Sen här den gamle Odens ätt
i bild så skön.
Då tager bonden svärd från vägg
det stål är blått
med fingret prövar han dess egg
den b***r gott.
Sist tar han sköldens runda värn,
en sol i blod.
Hell dig du frie man av järn
du bonde god.
Jag svär att skydda riket hans med svärd och stång
och sätta fadrens gyllne krans på son en gång.
Då hälsade han nyvald kung
på pannan kysst,
och långsamt över hedens ljung
försvann han tyst, tyst...
Ljuslockig Balder vredgas än,
den bleke gud.
Han tog blott han kan ge igen
mitt hjärtas brud.
Jag svär att skydda riket hans med svärd och stång
och sätta fadrens gyllne krans på son en gång.
Forsete, Balders höge son,
har hört min ed,
och om jag viker därifrån
slå han mig ned!
Till Balders hage vill jag gå,
har möte stämt
med mina nornor där; de stå
och vänta jämt.