Belevade, trevande efter de sista levande
Blir visiterade, lämna över livet senare
Ett övergivet skenande fyrspann som fobiska städer
Medan brinnande lodisar kräver mordiska räder
Mot systemet, hyenor i blodiga kläder
Som helt sonika kräver lovor i alla olika lägen
Under kroniska läten, blåser drake ur mungiporna
Ändå blir jag den ende nämnde du undviker (ha)
Men det är ert hat mot mig som skapat mig (ah..)
Så en jävla sen om du saknar mig, för jag hatar dig
Världen matar mig med förakt och övervakning
Och nästa bög till rakning är ändå död men vaken
Ingen behöver smaken, för som i en katatoni
Zappar förbi, för att se om vi kacklar som ni
Klaustrofobi, synfältet smalnar av
Ni gamar har som uppgift att va nåns galna slav
[Refräng:]
För era sociala svin med lama flin
En pava vin med tyg i halsen fylld med 98 oktan bensin
Tvåtusen år utan en enda dags sömn
Ett jävla as kvarglömd i min egen mardröm
[x2]
Tvåtusen, etthundra framför regler
Beter er inte annorlunda än hundar framför speglar
Ni anför era armador, blir gamla och smådör
Jag hatar Björn Ulveaus och allt han står för
En odör av sånt ingen rår för, gammal är äldst
Fan, gammal luktar som död i en månad
Ordnade former, med kaotiska figurer
Stolpskott med ljuspartiklars hastighet i returer
Hur än det artar sig med min samtid
Som är min framtid, framskrider mitt lands krig
Landstigningar på stränder, men en i sänder
Sänder klara signaler över det som ändå händer
Tränger in fler än era små vidriga liv i ett hörn
Och finn att flugan du vill göra förnär blivit en björn
Jag har redan skrivit ett hörn och gjort omslag
Så inget sinnesliv kan bara vara ett tomt blad¨
[Refräng]
Jag är som ett svampmoln på ett dansgolv
Dansa i freon bakom snutpansar i Lyon
En demon med skrämselhicka, med tjänstepickan i vänsterfickan
Stapplar fram, benzotrippad
Min känsel sviktar, och försvinner lätt i vimlet
Går runt, runt med sjätte sinnet, klätt i skinnet
Det är bättre inne, men då kan jag inte le för satellitfoton
Världen ser mig och ber mig kasta skit mot dom
Motorn i mitt cerebrum är att vara redigt störande
Så mitt tredje öga ser mig döda vederbörande
Det är rörande hur jag blir när ord är oventilerade
Överdimensionerade, fan, övermänskligt stenade
Ocensurerade tankar i mantran faller ur min mun
Summan av allt obundet i ett sammelsurium
Du skulle sett intelligensen om min skalle skurits tunn
Du är bara lågpannad, och nu kallar du mig dum
[Refräng]
Blir visiterade, lämna över livet senare
Ett övergivet skenande fyrspann som fobiska städer
Medan brinnande lodisar kräver mordiska räder
Mot systemet, hyenor i blodiga kläder
Som helt sonika kräver lovor i alla olika lägen
Under kroniska läten, blåser drake ur mungiporna
Ändå blir jag den ende nämnde du undviker (ha)
Men det är ert hat mot mig som skapat mig (ah..)
Så en jävla sen om du saknar mig, för jag hatar dig
Världen matar mig med förakt och övervakning
Och nästa bög till rakning är ändå död men vaken
Ingen behöver smaken, för som i en katatoni
Zappar förbi, för att se om vi kacklar som ni
Klaustrofobi, synfältet smalnar av
Ni gamar har som uppgift att va nåns galna slav
[Refräng:]
För era sociala svin med lama flin
En pava vin med tyg i halsen fylld med 98 oktan bensin
Tvåtusen år utan en enda dags sömn
Ett jävla as kvarglömd i min egen mardröm
[x2]
Tvåtusen, etthundra framför regler
Beter er inte annorlunda än hundar framför speglar
Ni anför era armador, blir gamla och smådör
Jag hatar Björn Ulveaus och allt han står för
En odör av sånt ingen rår för, gammal är äldst
Fan, gammal luktar som död i en månad
Ordnade former, med kaotiska figurer
Stolpskott med ljuspartiklars hastighet i returer
Hur än det artar sig med min samtid
Som är min framtid, framskrider mitt lands krig
Landstigningar på stränder, men en i sänder
Sänder klara signaler över det som ändå händer
Tränger in fler än era små vidriga liv i ett hörn
Och finn att flugan du vill göra förnär blivit en björn
Jag har redan skrivit ett hörn och gjort omslag
Så inget sinnesliv kan bara vara ett tomt blad¨
[Refräng]
Jag är som ett svampmoln på ett dansgolv
Dansa i freon bakom snutpansar i Lyon
En demon med skrämselhicka, med tjänstepickan i vänsterfickan
Stapplar fram, benzotrippad
Min känsel sviktar, och försvinner lätt i vimlet
Går runt, runt med sjätte sinnet, klätt i skinnet
Det är bättre inne, men då kan jag inte le för satellitfoton
Världen ser mig och ber mig kasta skit mot dom
Motorn i mitt cerebrum är att vara redigt störande
Så mitt tredje öga ser mig döda vederbörande
Det är rörande hur jag blir när ord är oventilerade
Överdimensionerade, fan, övermänskligt stenade
Ocensurerade tankar i mantran faller ur min mun
Summan av allt obundet i ett sammelsurium
Du skulle sett intelligensen om min skalle skurits tunn
Du är bara lågpannad, och nu kallar du mig dum
[Refräng]