Jag kommer in på ett place,
där står bara en massa brudar som ser exakt likadana ut,
med sina s***klade fejs,
och stanken av opiumparfym jag börjar fundera på hur jag står ut.
I ett hörn står en brud och drömmer om att bli postordermodell,
hon står och väntar på att bli upptäckt på samma place kväll efter kväll.
Vid ett bort sitter ett gäng,
där sitter en skådis och skryter hur många offer han fått i sin säng.
Dom går ut och slår på,
och kommer in i lokalen som UFO:s så flummiga så.
Det har kommit schysst koks till stan, nittiotvå procent ska det visst va,
det enda som får mej att stanna är att jag hoppas att finna dej här en dag.
Varför kan jag aldrig hitta en vanlig brud,
måste det bli en nyfriserad Kenzogud,
varför kan jag aldrig bli riktigt kär,
det gäller bara andra och knappast här.
Men varför stanna då,
när det är bara och gå.
Varför kan jag aldrig finna just den där,
varför kan jag aldrig finna just den där,
varför kan jag aldrig finna just den där,
som gör mej kär.
Vi går på stan en dag,
jag ser bara en massa ansikten jag aldrig sett förut,
vi stannar upp ett slag,
och Nilsson säger: - Det är familjeflickor som aldrig nånsin går ut.
Hon i mörka håret där,
i henne är jag platoniskt kär,
vi har sett på varann en massa gånger utan att gå fram.
Varför kan jag aldrig hitta en vanlig brud,
måste det bli en nyfriserad Kenzogud,
varför kan jag aldrig bli riktigt kär,
så jag kan ta mina grejor och aldrig visa mej här,
Och snälla du,
ta mej härifrån.
Varför kan jag aldrig finna just den där,
varför kan jag aldrig finna just den där,
varför kan jag aldrig finna just den där,
som gör mej kär.
Varför kan jag aldrig hitta en vanlig brud,
måste det bli en nyfriserad Kenzogud,
varför kan jag aldrig bli riktigt kär,
så jag kan slippa nickedockorna på damernas värld.
Oooh snälla du, ta mej härifrån,
ta mej härifrån, ta mej härifrån.
Varför kan jag aldrig finna just den där,
varför kan jag aldrig finna just den där.
där står bara en massa brudar som ser exakt likadana ut,
med sina s***klade fejs,
och stanken av opiumparfym jag börjar fundera på hur jag står ut.
I ett hörn står en brud och drömmer om att bli postordermodell,
hon står och väntar på att bli upptäckt på samma place kväll efter kväll.
Vid ett bort sitter ett gäng,
där sitter en skådis och skryter hur många offer han fått i sin säng.
Dom går ut och slår på,
och kommer in i lokalen som UFO:s så flummiga så.
Det har kommit schysst koks till stan, nittiotvå procent ska det visst va,
det enda som får mej att stanna är att jag hoppas att finna dej här en dag.
Varför kan jag aldrig hitta en vanlig brud,
måste det bli en nyfriserad Kenzogud,
varför kan jag aldrig bli riktigt kär,
det gäller bara andra och knappast här.
Men varför stanna då,
när det är bara och gå.
Varför kan jag aldrig finna just den där,
varför kan jag aldrig finna just den där,
varför kan jag aldrig finna just den där,
som gör mej kär.
Vi går på stan en dag,
jag ser bara en massa ansikten jag aldrig sett förut,
vi stannar upp ett slag,
och Nilsson säger: - Det är familjeflickor som aldrig nånsin går ut.
Hon i mörka håret där,
i henne är jag platoniskt kär,
vi har sett på varann en massa gånger utan att gå fram.
Varför kan jag aldrig hitta en vanlig brud,
måste det bli en nyfriserad Kenzogud,
varför kan jag aldrig bli riktigt kär,
så jag kan ta mina grejor och aldrig visa mej här,
Och snälla du,
ta mej härifrån.
Varför kan jag aldrig finna just den där,
varför kan jag aldrig finna just den där,
varför kan jag aldrig finna just den där,
som gör mej kär.
Varför kan jag aldrig hitta en vanlig brud,
måste det bli en nyfriserad Kenzogud,
varför kan jag aldrig bli riktigt kär,
så jag kan slippa nickedockorna på damernas värld.
Oooh snälla du, ta mej härifrån,
ta mej härifrån, ta mej härifrån.
Varför kan jag aldrig finna just den där,
varför kan jag aldrig finna just den där.