Jag sprang med brisen.
Mot norr den eviga isen.
Jag fann en dalgång.
En massiv spricka.
Måsarna visade vägen ur skyn.
Då mötte jag isen.
Då fann jag hav.
En storm steg ur vågors djup.
En hemlighet om maktens spira.
Urgudar nu ristat genom mej.
Spåret in i isen gick.
Djupt mot dess frusna kärna.
Där den stod evigt stel.
Gick en fåra in med flodens ström.
Ner mot det blå jag vandra.
Isen i mina ådror för dagar tio.
Där fanns en grotta, en faslig sal.
I grottans mitt han stod.
Som djupet kallat ur stjärnors ljus.
Krigaren mäktig från rymders sus.
Ur hans frusna hand jag tuggat.
Ett spjut från en ändlös plats.
Ett skrik ett dån från spjutets blad.
Maktens spira med stjärnors rad.
Tusende steg mot jordens yttre.
Från djupet jag än en gång steg.
Nu grinet ej släckas från detta tryne.
Ett slag nu bådas, snart s***förs allt.
[English translation:]
The Scepter Of Might
I ran with the wind
Northward, the perpetual ice
I found a valley
A massive gash
Seagulls guided me from the sky
Then I met the ice
Then I found the sea
A storm arose from the deep waves
A secret of the scepter of might
Ancient Gods now etched through me
The trail went into the ice
Deeply towards it's frozen core
There it stood, forever unmoving
Followed a crack and the flowing water
Down towards the blue I wandered
The ice in my veins, for ten days
There was a cave, a ghostly chamber
In the middle of the cave he stood
Which the deep has conjured from the light of stars
The mighty warrior of the void
From his frozen hand I ate
A spear from an endless place
A cry, a rumble from the blade of the spear
The spire of might with a row of stars
Thousands of steps towards the the surface
From the depths I once again arose
Now the grin of my snout will not be extinguished
A battle now beckons, soon all will be finished.
Mot norr den eviga isen.
Jag fann en dalgång.
En massiv spricka.
Måsarna visade vägen ur skyn.
Då mötte jag isen.
Då fann jag hav.
En storm steg ur vågors djup.
En hemlighet om maktens spira.
Urgudar nu ristat genom mej.
Spåret in i isen gick.
Djupt mot dess frusna kärna.
Där den stod evigt stel.
Gick en fåra in med flodens ström.
Ner mot det blå jag vandra.
Isen i mina ådror för dagar tio.
Där fanns en grotta, en faslig sal.
I grottans mitt han stod.
Som djupet kallat ur stjärnors ljus.
Krigaren mäktig från rymders sus.
Ur hans frusna hand jag tuggat.
Ett spjut från en ändlös plats.
Ett skrik ett dån från spjutets blad.
Maktens spira med stjärnors rad.
Tusende steg mot jordens yttre.
Från djupet jag än en gång steg.
Nu grinet ej släckas från detta tryne.
Ett slag nu bådas, snart s***förs allt.
[English translation:]
The Scepter Of Might
I ran with the wind
Northward, the perpetual ice
I found a valley
A massive gash
Seagulls guided me from the sky
Then I met the ice
Then I found the sea
A storm arose from the deep waves
A secret of the scepter of might
Ancient Gods now etched through me
The trail went into the ice
Deeply towards it's frozen core
There it stood, forever unmoving
Followed a crack and the flowing water
Down towards the blue I wandered
The ice in my veins, for ten days
There was a cave, a ghostly chamber
In the middle of the cave he stood
Which the deep has conjured from the light of stars
The mighty warrior of the void
From his frozen hand I ate
A spear from an endless place
A cry, a rumble from the blade of the spear
The spire of might with a row of stars
Thousands of steps towards the the surface
From the depths I once again arose
Now the grin of my snout will not be extinguished
A battle now beckons, soon all will be finished.