Det var ifjolomvintern,
C G
i början utav mars
C D G
som jag skulle åka upp till Arjeplog.
När jag hade kommit till,
C G
jag minns-int-riktigt-vars,
C D G
tog soppan s*** och bilen bara dog.
G
Det var kväll, ja nästan natt
D
o ni ska veta att:
Ref:
G
Jag såg nästan ingenting
C G
för snön som vräkte ner
C D
O hela tiden kom det bara
G
mer o mer o mer
C D G
Ja hela tiden kom det bara mer.
Värmen den är prima
i en Volvo Amazon,
så därför bar jag bara när jag for,
brallor utav bomull,
en skjorta av nylon,
kortkalsonger, en kavaj o mockaskor.
När sen jag suttit där en stund,
ja, då frös jag som en hund
Ref:
När sen jag hade suttit
ungefär sådär trekvart,
ja då börja jag fundera liksom så:
Att sitta här och vänta
leder inte någon vart
nej, det är lika bra att börja gå.
Jag pulsade och klev
och det snöade och drev
Ref:
Jag ragla fram på vägen
nästan som om jag var full
o det var nog minst en halvmeter med snö.
Jag snavade, jag halkade,
jag drattade omkull.
Då beslöt jag att ligga kvar och dö.
Jag var nästan medvetslös
o herrejävlar vad jag frös
Ref:
Jag hörde som i dvala
nånting komma bakifrån,
men jag orka inte ens vända mig om.
Det kom närmare o närmare
o växte till ett dån
o jag förstod att det var plogbilen som kom.
Jädrar, vad jag flög!
I en båge vid och hög
Ref:
Sen landa jag så småningom
långt ute på en myr
där det var alldeles vitt, såvitt jag såg.
Jag frös, jag var trött
jag var mörbultad och yr
o jag minns nog hur jag tänkte där jag låg:
Det här går aldrig väl.
Nej, nu fryser jag ihjäl.
Ref:
Men det sägs ju, så länge
det finns liv, finns det hopp,
men nu börja livets låga brinna ut.
Jag hade ingen känsel
i min bottenfrusna kropp
o jag tänkte: Nu är allting s***.
Det var på väg till Arjeplog
som jag frös ihjäl och dog
När sen jag öppna ögonen,
då jädrar blev jag paff,
för där låg jag i min säng, å vilken nåd!
Sen dess har jag vart tacksam
emot herrarna i SAF
som såg till så att jag inte hade råd
att åka som planerat var.
Ja, tänk ändå, sån tur man har
Ref:
Musik: Trad.
Text: R. Eriksson
C G
i början utav mars
C D G
som jag skulle åka upp till Arjeplog.
När jag hade kommit till,
C G
jag minns-int-riktigt-vars,
C D G
tog soppan s*** och bilen bara dog.
G
Det var kväll, ja nästan natt
D
o ni ska veta att:
Ref:
G
Jag såg nästan ingenting
C G
för snön som vräkte ner
C D
O hela tiden kom det bara
G
mer o mer o mer
C D G
Ja hela tiden kom det bara mer.
Värmen den är prima
i en Volvo Amazon,
så därför bar jag bara när jag for,
brallor utav bomull,
en skjorta av nylon,
kortkalsonger, en kavaj o mockaskor.
När sen jag suttit där en stund,
ja, då frös jag som en hund
Ref:
När sen jag hade suttit
ungefär sådär trekvart,
ja då börja jag fundera liksom så:
Att sitta här och vänta
leder inte någon vart
nej, det är lika bra att börja gå.
Jag pulsade och klev
och det snöade och drev
Ref:
Jag ragla fram på vägen
nästan som om jag var full
o det var nog minst en halvmeter med snö.
Jag snavade, jag halkade,
jag drattade omkull.
Då beslöt jag att ligga kvar och dö.
Jag var nästan medvetslös
o herrejävlar vad jag frös
Ref:
Jag hörde som i dvala
nånting komma bakifrån,
men jag orka inte ens vända mig om.
Det kom närmare o närmare
o växte till ett dån
o jag förstod att det var plogbilen som kom.
Jädrar, vad jag flög!
I en båge vid och hög
Ref:
Sen landa jag så småningom
långt ute på en myr
där det var alldeles vitt, såvitt jag såg.
Jag frös, jag var trött
jag var mörbultad och yr
o jag minns nog hur jag tänkte där jag låg:
Det här går aldrig väl.
Nej, nu fryser jag ihjäl.
Ref:
Men det sägs ju, så länge
det finns liv, finns det hopp,
men nu börja livets låga brinna ut.
Jag hade ingen känsel
i min bottenfrusna kropp
o jag tänkte: Nu är allting s***.
Det var på väg till Arjeplog
som jag frös ihjäl och dog
När sen jag öppna ögonen,
då jädrar blev jag paff,
för där låg jag i min säng, å vilken nåd!
Sen dess har jag vart tacksam
emot herrarna i SAF
som såg till så att jag inte hade råd
att åka som planerat var.
Ja, tänk ändå, sån tur man har
Ref:
Musik: Trad.
Text: R. Eriksson