En kväll i Oktober. Jag kände mig tung i sinnet
Jag var tyngd av något, minns ej av vad
Fast jag var så bitter så kände jag vällust
Jag gick ut för att andas av höstluften
Jag gick ut för att blidka det jag aldrig sett
Ensam, ingen sorg, bara nedstämd
Ensam, inget hat, bara sviken
I timmar vandrade jag genom kvällens och nattens dis
I timmar tomt stirrandes, jag mötte ingen
Ville jag tala med någon? Ville jag vara för mig själv?
Jag befann mig en bra bit in i skogen då jag kände något
En människa? Här och nu?!
Jag hörde snyftningar och bakom regntung ungbjörk så
skymtade jag en flicka
Hon såg vilsen ut. Jag ropade "Hallå!"
Hon gjorde ingenting, grät till jorden, klädd i trasor
Det var någonting jag längtade efter
Jag tog ytterligare ett steg emot henne
Hennes ögon, kropp och läppar
Mitt hjärta bultade hårt när jag tog de sista stegen
fram till henne
Jag tog henne i min famn
Kall som en sten, hon utbrast:
"Jag är vilsen..." Jag ville trösta henne,
Hon vill hem! Hon sade: "Hjälp mig hem!"
Jag såg föraktfullt på henne
Skulle jag bara ge iväg henne efter alla år av vandring
med hopp om en sån här situation?
Hjälper jag henne nu är hon min...... jag kände mig lurad
Vad var det egentligen jag hade väntat på?
Då lossade spärren och mina händer tog tag i hennes
veka strupe - hennes ögon började blinka hetsigt
Hon började slå mot mitt ansikte, sprattla med benen
Och hennes söta ansikte förvreds och såg otäckt ut
Hon ropade efter hjälp
Den hjälp som var obefintlig!
Jag tryckte väldigt långsamt tummen mot hennes hals
Jag drog ut på hennes död
Denna vilsna tös som jag skulle ha kunnat ta med
till hennes hem - som skulle ha kunnat bli min!
Fast det här var det enda sättet att övervinna
hennes viljaHon dog med ansiktet i en ton av blått och med
styva bröstvårtor och svullna läppar
Jag grävde en grop i jorden, och med mina skakande
händer placerade jag hennes kropp,
den vackraste jag sett, i gropen
Och innan jag täckte henne med jord
så kysste jag hennes kalla läppar
och torkade bort tårarna från hennes kinder...
Vid kedjan av kommande år......
Vid kedjan av kommande år......
Vid kedjan av kommande år...
/Ravenlord 2001
Jag var tyngd av något, minns ej av vad
Fast jag var så bitter så kände jag vällust
Jag gick ut för att andas av höstluften
Jag gick ut för att blidka det jag aldrig sett
Ensam, ingen sorg, bara nedstämd
Ensam, inget hat, bara sviken
I timmar vandrade jag genom kvällens och nattens dis
I timmar tomt stirrandes, jag mötte ingen
Ville jag tala med någon? Ville jag vara för mig själv?
Jag befann mig en bra bit in i skogen då jag kände något
En människa? Här och nu?!
Jag hörde snyftningar och bakom regntung ungbjörk så
skymtade jag en flicka
Hon såg vilsen ut. Jag ropade "Hallå!"
Hon gjorde ingenting, grät till jorden, klädd i trasor
Det var någonting jag längtade efter
Jag tog ytterligare ett steg emot henne
Hennes ögon, kropp och läppar
Mitt hjärta bultade hårt när jag tog de sista stegen
fram till henne
Jag tog henne i min famn
Kall som en sten, hon utbrast:
"Jag är vilsen..." Jag ville trösta henne,
Hon vill hem! Hon sade: "Hjälp mig hem!"
Jag såg föraktfullt på henne
Skulle jag bara ge iväg henne efter alla år av vandring
med hopp om en sån här situation?
Hjälper jag henne nu är hon min...... jag kände mig lurad
Vad var det egentligen jag hade väntat på?
Då lossade spärren och mina händer tog tag i hennes
veka strupe - hennes ögon började blinka hetsigt
Hon började slå mot mitt ansikte, sprattla med benen
Och hennes söta ansikte förvreds och såg otäckt ut
Hon ropade efter hjälp
Den hjälp som var obefintlig!
Jag tryckte väldigt långsamt tummen mot hennes hals
Jag drog ut på hennes död
Denna vilsna tös som jag skulle ha kunnat ta med
till hennes hem - som skulle ha kunnat bli min!
Fast det här var det enda sättet att övervinna
hennes viljaHon dog med ansiktet i en ton av blått och med
styva bröstvårtor och svullna läppar
Jag grävde en grop i jorden, och med mina skakande
händer placerade jag hennes kropp,
den vackraste jag sett, i gropen
Och innan jag täckte henne med jord
så kysste jag hennes kalla läppar
och torkade bort tårarna från hennes kinder...
Vid kedjan av kommande år......
Vid kedjan av kommande år......
Vid kedjan av kommande år...
/Ravenlord 2001