Till ljudet av förstörelse och bråd dod sitter jag
helt upprymd och förbittras av den tanke,
perversa tanke som genomsyrar hela mitt
tankecentrum. I natten som passerar har jag
återigen insett var jag platsar.
Jag har, som alla, förälskad blivit i det
oskuldsfullade och sårbaraste som finns...
Det sårbaraste som finns...
Fordjupat mig i skonhetens oskuld.
Jag t***ar ut genom fönstret och det känns
som om jag inte alls vill andas. Det ligger
bara damm och s***s i min lungor.
Den friska luften tar sig inte in.
Ju mer jag undrar så känns det i min hjärna
att jag aldrig, aldrig kan bli normal.
Jorden är Satans hora.
Jag njuter av det tyngda liv jag lever
och samtidigt är jag säker på att jag långsamt,
lågngsamt släpas ner i avgrunden. Mina ögon
tåras inte längre. Jag minns de gånger som det
gjorde det. Gråt har aldrig hjälpt mig.
Kanske ger det ynka lättnad, men den massa
av aska som ingen kan rubba kvarstår - består.
Varför lever jag såhär?
Det är min uppgift att utstå.
Om jag släcker ett liv, kommer jag få
perspektiv pä min existens då?
Satans härolder får mitt hjärta att slå
och där någonstans flackar mästaren skarpa låga.
Där!
Min stillastående resa fortsätter.
Jorden är Satans hora.
helt upprymd och förbittras av den tanke,
perversa tanke som genomsyrar hela mitt
tankecentrum. I natten som passerar har jag
återigen insett var jag platsar.
Jag har, som alla, förälskad blivit i det
oskuldsfullade och sårbaraste som finns...
Det sårbaraste som finns...
Fordjupat mig i skonhetens oskuld.
Jag t***ar ut genom fönstret och det känns
som om jag inte alls vill andas. Det ligger
bara damm och s***s i min lungor.
Den friska luften tar sig inte in.
Ju mer jag undrar så känns det i min hjärna
att jag aldrig, aldrig kan bli normal.
Jorden är Satans hora.
Jag njuter av det tyngda liv jag lever
och samtidigt är jag säker på att jag långsamt,
lågngsamt släpas ner i avgrunden. Mina ögon
tåras inte längre. Jag minns de gånger som det
gjorde det. Gråt har aldrig hjälpt mig.
Kanske ger det ynka lättnad, men den massa
av aska som ingen kan rubba kvarstår - består.
Varför lever jag såhär?
Det är min uppgift att utstå.
Om jag släcker ett liv, kommer jag få
perspektiv pä min existens då?
Satans härolder får mitt hjärta att slå
och där någonstans flackar mästaren skarpa låga.
Där!
Min stillastående resa fortsätter.
Jorden är Satans hora.