Jag är inte som den jag är den andra
vi har just försökt va vänner med varandra
jag sa väl att jag ringer dig när jag har tid
det handlar om när man bara vill
ja, man har ett liv, vilket jag råkar ha
jag pallar inte bråka idag
jag sitter i studion, vet inte riktigt när jag kommer hem men är det så viktigt?
men kärlek på riktigt är en börda
men jag lovar jag kommer hem innan lördag
det är känslor som får en att vilja mörda
att en tar emot, den andra servar
den här var nedsänkt i en sörja
så mycket mer än vi tänkt i början
känns som samma saker som detta måste hanteras
bör att deligt å planeras
vi kanske vinner flera år.
innan vi inser hur det borde va
inget problem vi stöter på
som e för stort att klara av
refr.
jag trodde det skulle blir bättre nu
men situationen har försämrats avsevärt
du vet, att jag vill förstå
men en av oss måste gå, måste gå
ja jag skulle bäddat sängen, det var min tur att tvätta
ja jag diskar sällan, jag slingrar mig ur allt detta
jag tror vi lider av prioriteringsdissonans
verkar som att i vårt vardagsliv, det inte finns romans
jag vill påminna dig om var jag ska nånstans
jag spelar in det så jag får det fram
för det är sällan jag får en syl i vinden
och du pekar på mig med ett kyligt finger
hur kan allting vara mitt fel älskling?
ta din tid, babe, sitt ned, tänk till
som vi lever är inte mänskligt
vi byter skriker och viskar vänligt
du och jag är mer än barn, vi lugnar ner och ser det bra
ser ju inga nederlag, vi lämnar oss ett redigt tag
vi gräver ju vår egen grav, så flyttar jag till medelhavet
det är bättre än att upprepa scenariot som sker idag
vi har just försökt va vänner med varandra
jag sa väl att jag ringer dig när jag har tid
det handlar om när man bara vill
ja, man har ett liv, vilket jag råkar ha
jag pallar inte bråka idag
jag sitter i studion, vet inte riktigt när jag kommer hem men är det så viktigt?
men kärlek på riktigt är en börda
men jag lovar jag kommer hem innan lördag
det är känslor som får en att vilja mörda
att en tar emot, den andra servar
den här var nedsänkt i en sörja
så mycket mer än vi tänkt i början
känns som samma saker som detta måste hanteras
bör att deligt å planeras
vi kanske vinner flera år.
innan vi inser hur det borde va
inget problem vi stöter på
som e för stort att klara av
refr.
jag trodde det skulle blir bättre nu
men situationen har försämrats avsevärt
du vet, att jag vill förstå
men en av oss måste gå, måste gå
ja jag skulle bäddat sängen, det var min tur att tvätta
ja jag diskar sällan, jag slingrar mig ur allt detta
jag tror vi lider av prioriteringsdissonans
verkar som att i vårt vardagsliv, det inte finns romans
jag vill påminna dig om var jag ska nånstans
jag spelar in det så jag får det fram
för det är sällan jag får en syl i vinden
och du pekar på mig med ett kyligt finger
hur kan allting vara mitt fel älskling?
ta din tid, babe, sitt ned, tänk till
som vi lever är inte mänskligt
vi byter skriker och viskar vänligt
du och jag är mer än barn, vi lugnar ner och ser det bra
ser ju inga nederlag, vi lämnar oss ett redigt tag
vi gräver ju vår egen grav, så flyttar jag till medelhavet
det är bättre än att upprepa scenariot som sker idag