Ööh, länge sen sist va? Äntligen här.
Jag är tillbaks igen, för er som undrat. Och jag kan bara...kan bara säga en sak.
Tror ni verkligen att jag bryr mig om era blanka skott? hahh
Och gör det bättre om ni ska planka nått.
Har alltid skilt mig från mängden,
stått längst fram i trängseln,
haft en jobbig situation som jag har vänt sen.
Kom hit för att ändra om,
hit för att skända dom,
aldrig för att vända om,
mina ord ni kan känna dom.
Dom letar blint efter min akilleshäl,
och ingen vet var dom ska sikta för ingen känner mig väl.
Så lång tid sen jag visa mig på skiva,
så mycket som hänt, har tagit lång tid att skriva.
Intryck och inta,
minen som finns kvar,
tre somrar har gått,
vår, höst och kalla vintrar.
Tog lite tid för att laborera fram nytt,
inga fabrikat endast hantverk och handsytt.
Legat lågt jobbat hårt under isen,
bättre flyt, bättre texter på beatsen.
I ett hårdkokt klimat,
jag måste hålla gard,
planerar steg, varje drag och andetag.
Så många vägar att ta,
både rätt och fel.
Vem ska guida mig idag,
det är inte lätt att se.
Men jag vet, sett och hört,
det är som sig bör.
Jag är diskret,
rör mig längst bak som proffs gör.
Det sägs att tid läker sår,
men det är för mycket som består.
Av gammalt grått som jag haft,
den bonus jag får.
Det är sånt jag lever med,
dras med, det finns i min kropp.
Jag vet att en sak är säker,
jag har aldrig nuddat min topp.
Jag är en ronin, ensamvarg jag vandrar helt själv,
balanserar på en lina mellan himmel och helg.
Det är ett gränsland jag lever i,
jag vandrar min stil.
Fast min känsla är fred så andas jag krig.
Det känns som tiden är knapp,
jag spelar striden som schack,
som om jag stod helt själv mot tjugo man i en atrapp.
Inteligens kommer först, kanske muskler är störst,
men det har aldrig knäckt l***, aldrig släkt min törst.
Har släppt bomber sen 98:a, kan inte softa.
s***a spotta men det känns som jag varit borta.
Känns som jag varit borta.
Ahh ahh ahh ahh ahh
copyright
Jag är tillbaks igen, för er som undrat. Och jag kan bara...kan bara säga en sak.
Tror ni verkligen att jag bryr mig om era blanka skott? hahh
Och gör det bättre om ni ska planka nått.
Har alltid skilt mig från mängden,
stått längst fram i trängseln,
haft en jobbig situation som jag har vänt sen.
Kom hit för att ändra om,
hit för att skända dom,
aldrig för att vända om,
mina ord ni kan känna dom.
Dom letar blint efter min akilleshäl,
och ingen vet var dom ska sikta för ingen känner mig väl.
Så lång tid sen jag visa mig på skiva,
så mycket som hänt, har tagit lång tid att skriva.
Intryck och inta,
minen som finns kvar,
tre somrar har gått,
vår, höst och kalla vintrar.
Tog lite tid för att laborera fram nytt,
inga fabrikat endast hantverk och handsytt.
Legat lågt jobbat hårt under isen,
bättre flyt, bättre texter på beatsen.
I ett hårdkokt klimat,
jag måste hålla gard,
planerar steg, varje drag och andetag.
Så många vägar att ta,
både rätt och fel.
Vem ska guida mig idag,
det är inte lätt att se.
Men jag vet, sett och hört,
det är som sig bör.
Jag är diskret,
rör mig längst bak som proffs gör.
Det sägs att tid läker sår,
men det är för mycket som består.
Av gammalt grått som jag haft,
den bonus jag får.
Det är sånt jag lever med,
dras med, det finns i min kropp.
Jag vet att en sak är säker,
jag har aldrig nuddat min topp.
Jag är en ronin, ensamvarg jag vandrar helt själv,
balanserar på en lina mellan himmel och helg.
Det är ett gränsland jag lever i,
jag vandrar min stil.
Fast min känsla är fred så andas jag krig.
Det känns som tiden är knapp,
jag spelar striden som schack,
som om jag stod helt själv mot tjugo man i en atrapp.
Inteligens kommer först, kanske muskler är störst,
men det har aldrig knäckt l***, aldrig släkt min törst.
Har släppt bomber sen 98:a, kan inte softa.
s***a spotta men det känns som jag varit borta.
Känns som jag varit borta.
Ahh ahh ahh ahh ahh
copyright