5 Nio år | Nine Years
Första gåvan hon av styvmodern fick
Nio år ska du gå med fostret ditt
Kari hon frågte till herr Peder så
Hur länge ska en kvinna med fostret gå
Mig väcker så lönneliga sorgen
Fyrtio veckor är det förvisst
Så gick Maria med Jesu Krist
När som det led till det nionde år
Då ville hon hem till sin fader gå
Herr Peder han sade till småsvenner så
Gåen och sadlen gångaren grå
Kören så vackert genom den by
Att I ej väcken hundar och gören stort gny
Kören så vackert över den bro
Att I ej väcken människor och gören oro
När som hon kom till sin faders gård
Ute för henne fadern månd stå
Välis mig välis mig vad jag nu ser
Nu ser jag min dotter hemkomma till mig
Kära min fader I gläds ej åt mig
Det är ej stor glädje som följa med mig
Härifrån for jag då jag var ung
Nu kommer jag igen nu är jag så tung
Härifrån for jag då jag var mö
Nu kommer jag igen nu ska jag och dö
The very first gift that her stepmother gave:
"Nine years you shall bear your unborn babe."
Kari has gone to Lord Peder's room:
"How long must a woman bear a child in her womb?"
- In secret my sorrows wake me -
"Forty weeks with child she must go
- So long bore Mary Our Lord long ago."
When nine long years had almost passed,
She longed to return to her father at last.
Herr Peder has called for his good grey steed
And bidden his young men ride with speed:
"Pass very gently o'er the bridge as you ride,
In case men be roused from their beds in the night."
"Pass very gently through the village streets,
In case barking dogs waken men from their sleep.
When that she came to her father's home,
Before her stood her father alone.
"Glad is my heart at this that I see,
I see that my daughter has come home to me."
"Father dear, this is no time for glee,
Rejoicing is not what I bring with me.
"Once I departed, a brisk young maid,
And now I am returning, as heavy as lead
"When I departed a maiden was I -
And now I am returning, now I must die."
Första gåvan hon av styvmodern fick
Nio år ska du gå med fostret ditt
Kari hon frågte till herr Peder så
Hur länge ska en kvinna med fostret gå
Mig väcker så lönneliga sorgen
Fyrtio veckor är det förvisst
Så gick Maria med Jesu Krist
När som det led till det nionde år
Då ville hon hem till sin fader gå
Herr Peder han sade till småsvenner så
Gåen och sadlen gångaren grå
Kören så vackert genom den by
Att I ej väcken hundar och gören stort gny
Kören så vackert över den bro
Att I ej väcken människor och gören oro
När som hon kom till sin faders gård
Ute för henne fadern månd stå
Välis mig välis mig vad jag nu ser
Nu ser jag min dotter hemkomma till mig
Kära min fader I gläds ej åt mig
Det är ej stor glädje som följa med mig
Härifrån for jag då jag var ung
Nu kommer jag igen nu är jag så tung
Härifrån for jag då jag var mö
Nu kommer jag igen nu ska jag och dö
The very first gift that her stepmother gave:
"Nine years you shall bear your unborn babe."
Kari has gone to Lord Peder's room:
"How long must a woman bear a child in her womb?"
- In secret my sorrows wake me -
"Forty weeks with child she must go
- So long bore Mary Our Lord long ago."
When nine long years had almost passed,
She longed to return to her father at last.
Herr Peder has called for his good grey steed
And bidden his young men ride with speed:
"Pass very gently o'er the bridge as you ride,
In case men be roused from their beds in the night."
"Pass very gently through the village streets,
In case barking dogs waken men from their sleep.
When that she came to her father's home,
Before her stood her father alone.
"Glad is my heart at this that I see,
I see that my daughter has come home to me."
"Father dear, this is no time for glee,
Rejoicing is not what I bring with me.
"Once I departed, a brisk young maid,
And now I am returning, as heavy as lead
"When I departed a maiden was I -
And now I am returning, now I must die."