Jag �r din v�n. Jag tycker oerh�rt mycket om dig. Vi har k�nt varandra i en halv evighet. P� mer �n ett s�tt s� �lskar jag dig. Jag beh�ver dig och vill inte vara utan dig. �nd�, utan ett "d�rf�r" har jag en f�rnimmelse av att... NEJ!
Jag vet. Jag vet att det kommer att bli jag som djupt s�rar v�r v�nskap om inte jag helt och h�llet utpl�nar den. Nu n�r jag �r borta s� kan du skylla dina feltramp p� mig. Din f�rlust... av mig.
Nu, innan sista andetaget dragits s� �r jag gr�tandes, skrattandes, �lskandes, hatandes. Allt p� samma g�ng i ett k�nslom�ssigt kaos. N�r jag nu inser din �rlighet d�r vi st�r mitt i tystnadens lugn men olustighet... s� vill mitt jag �ngra sig/mig men beslutet �r taget och g�rningen skall ske.
(Tidigare)
Jag ringde dig och ber�ttade att jag vill tala om n�gonting mycket allvarligt. Du ifr�gasatte f�rst m�tesplatsen
(kilometer ifr�n samh�llet d�r vi eldade och pratade k�rlek och misantropi som unga).
Vi st�r i sn�ig vinterskog. Andaktsfullt, som om vart andetag taget kostade en avl�gsen m�nniskas liv. Du st�r metern framf�r mig och v�ntar p� att mitt urvattnade ansikte med mun skall b�rja tala.
Det �r sekunder innan jag �verfaller dig och i fickan drar jag g�ng p� g�ng min tumme �ver den vassa kniveggen. Jag hugger kniven i dig
("hejd�!")
Det g�r l�ttare �n jag trott. Du f�rbl�der under mig.
N�r jag avtrubbat vandrar hem spelar Samael ''Til we meet again'' i mina h�rlurar och jag vet att du kommer att f�rl�ta och f�rst� n�r vi m�ts igen.
-Ravenlord, 15th January, 2005.
Jag vet. Jag vet att det kommer att bli jag som djupt s�rar v�r v�nskap om inte jag helt och h�llet utpl�nar den. Nu n�r jag �r borta s� kan du skylla dina feltramp p� mig. Din f�rlust... av mig.
Nu, innan sista andetaget dragits s� �r jag gr�tandes, skrattandes, �lskandes, hatandes. Allt p� samma g�ng i ett k�nslom�ssigt kaos. N�r jag nu inser din �rlighet d�r vi st�r mitt i tystnadens lugn men olustighet... s� vill mitt jag �ngra sig/mig men beslutet �r taget och g�rningen skall ske.
(Tidigare)
Jag ringde dig och ber�ttade att jag vill tala om n�gonting mycket allvarligt. Du ifr�gasatte f�rst m�tesplatsen
(kilometer ifr�n samh�llet d�r vi eldade och pratade k�rlek och misantropi som unga).
Vi st�r i sn�ig vinterskog. Andaktsfullt, som om vart andetag taget kostade en avl�gsen m�nniskas liv. Du st�r metern framf�r mig och v�ntar p� att mitt urvattnade ansikte med mun skall b�rja tala.
Det �r sekunder innan jag �verfaller dig och i fickan drar jag g�ng p� g�ng min tumme �ver den vassa kniveggen. Jag hugger kniven i dig
("hejd�!")
Det g�r l�ttare �n jag trott. Du f�rbl�der under mig.
N�r jag avtrubbat vandrar hem spelar Samael ''Til we meet again'' i mina h�rlurar och jag vet att du kommer att f�rl�ta och f�rst� n�r vi m�ts igen.
-Ravenlord, 15th January, 2005.