Kvinnorna dom pratar
Om väninnor som dom har
Dom skyndar nerför gatan
Och lämnar skrattet kvar
Sylvestersolen flämtar
Kall och tung och gul
Sommarminnen falnar
Sakta kränger detta hjul
Hunden står och skäller
Han är lämnad för en stund
Världen är förändrad
Men den är fortfarande rund.
Möt mej på perrongen
Vid stationen klockan fem
Ring mej när du kommer hem.
Jag visste att jag skulle
Måla in mej i ett hörn
Man styr sej fram med mått och list
Man svävar som en örn
Över stad och sjö och land.
Man styr, nån annan kör
Med den högra handen härskar man
Men det är vad den vänstre gör
Som man aldrig har nån koll på
Och nu står jag där jag står
Jag har allting, jag har ingenting
Vägs ände efter alla år.
Kvinnorna dom skrattar
Och skyndar snabbt förbi
Möt mej om du kan och är fri
Det ringde på min dörr i går
Där stod ett spöke ifrån förr
Han sa: Hjälp mej nu, jag sjunker!
Så jag öppnade min dörr.
En vän är den som vet allt om dej
Men ändå tycker om dej
Jag sa: Gå hem till fru och barn igen
Han såg i golvet och sa: Nej
Tyngdlösa och primitiva
Som gyron i en ström
Fastnar vi vid nån
Som i en vaken sömn, en dröm.
Jesu ord dom ekar
Ner i den trapp där han försvann
Möt mej, låt mej bli din man.
Köttet vill ha sitt
Det finns en hunger i vår hud
Den mättas av en smekning
Av en famn, eller av Gud.
Jag är hungrig här på torget
Men det är inte som du tror
Att jag är bränd eller förbiitrad
Det där är bara ord.
Att älska är det enklaste
Och inget är så svårt
Vi lättar ifrån jorden
Och sen faller vi så hårt
En gammal man på bänken där
Han fingrar på sin ring
Han säjer: Den som inte finner kärlek
Finner ingenting
Jag har rusat genom hägringar
Byggt in mej i ett fort
Det finns ett liv i livet
Som jag har glömt bort.
Möt mej på perrongen
Nätsa steg är ditt
Möt mej där i världens mitt.
Om väninnor som dom har
Dom skyndar nerför gatan
Och lämnar skrattet kvar
Sylvestersolen flämtar
Kall och tung och gul
Sommarminnen falnar
Sakta kränger detta hjul
Hunden står och skäller
Han är lämnad för en stund
Världen är förändrad
Men den är fortfarande rund.
Möt mej på perrongen
Vid stationen klockan fem
Ring mej när du kommer hem.
Jag visste att jag skulle
Måla in mej i ett hörn
Man styr sej fram med mått och list
Man svävar som en örn
Över stad och sjö och land.
Man styr, nån annan kör
Med den högra handen härskar man
Men det är vad den vänstre gör
Som man aldrig har nån koll på
Och nu står jag där jag står
Jag har allting, jag har ingenting
Vägs ände efter alla år.
Kvinnorna dom skrattar
Och skyndar snabbt förbi
Möt mej om du kan och är fri
Det ringde på min dörr i går
Där stod ett spöke ifrån förr
Han sa: Hjälp mej nu, jag sjunker!
Så jag öppnade min dörr.
En vän är den som vet allt om dej
Men ändå tycker om dej
Jag sa: Gå hem till fru och barn igen
Han såg i golvet och sa: Nej
Tyngdlösa och primitiva
Som gyron i en ström
Fastnar vi vid nån
Som i en vaken sömn, en dröm.
Jesu ord dom ekar
Ner i den trapp där han försvann
Möt mej, låt mej bli din man.
Köttet vill ha sitt
Det finns en hunger i vår hud
Den mättas av en smekning
Av en famn, eller av Gud.
Jag är hungrig här på torget
Men det är inte som du tror
Att jag är bränd eller förbiitrad
Det där är bara ord.
Att älska är det enklaste
Och inget är så svårt
Vi lättar ifrån jorden
Och sen faller vi så hårt
En gammal man på bänken där
Han fingrar på sin ring
Han säjer: Den som inte finner kärlek
Finner ingenting
Jag har rusat genom hägringar
Byggt in mej i ett fort
Det finns ett liv i livet
Som jag har glömt bort.
Möt mej på perrongen
Nätsa steg är ditt
Möt mej där i världens mitt.