Gryningens ljus faller ömsint på din unga hud
Som om ödmjukheten äntligen slagit en gammal sorgsen Gud
Nu för en stund kan han se vad han skapat och känna lugn och fröjd
I din dröm glider du ner från piedestalen där du satt med ryggen böjd
Nadja, älskling
Jag vill ta dig med
Jag vill göra dig lycklig
Jag vill bära din börda
Vi ska gräva en gång
Och rymma från det akademiska ghettot
Nadja, älskling
Grym är den far som forskar i cancer men föraktar sitt eget barn
En Gud blir han för sin dotter som ännu barn vill bära barn
Grym är din moder som tjänar Gud men som låter sitt barn gå i nöd
En främling, en bortvänd blir hon för en dotter som hungrar efter vin
och bröd
Nadja, älskling
Du hänger dina målningar
På caféer hos dina vänner
25 cigaretter, 10 koppar kaffe
Ska du gifta dig en dag med en ekonom
Och bli en forskarfru
Ska du, Nadja, älskling?
Jag känner din stad det är hjärnornas kamp mot köttet och l***en och
livet
Se hur cyklisterna krockar och trasslar in sig i härvan av allt dom
avhandlat och skrivit
Natten faller som en djävulsrocka av pulvermögel och fastslagna teser
Din enda utväg Nadja, är en proffesur i militanta anti
teser
Se hur dom rullar ihop diplomen och ropar ut sina namn i natten
Se hur en dricker ur, hur en annan p***ar i doktorshatten
Nu har kedjorna vridit ihop sig i en knut av insjunkna
bröst, lackskor
och siden
Hör hur ringklockorna fräser rent desperat i den sista
kunskapskarriärsstriden
Nadja, älskling
Jag vill se dig gro
Som ett skott av nytt liv
På den gren som jag sitter på
Men vem är jag, med min såg
Och min ensamhet?
Nadja, älskling
Gud vid ditt fönster
Smeker ditt hår nu
Med sin blick och tänker:
Jag ska vaka över dig
Som över mitt allra käraste barn
Nadja, älskling
Som om ödmjukheten äntligen slagit en gammal sorgsen Gud
Nu för en stund kan han se vad han skapat och känna lugn och fröjd
I din dröm glider du ner från piedestalen där du satt med ryggen böjd
Nadja, älskling
Jag vill ta dig med
Jag vill göra dig lycklig
Jag vill bära din börda
Vi ska gräva en gång
Och rymma från det akademiska ghettot
Nadja, älskling
Grym är den far som forskar i cancer men föraktar sitt eget barn
En Gud blir han för sin dotter som ännu barn vill bära barn
Grym är din moder som tjänar Gud men som låter sitt barn gå i nöd
En främling, en bortvänd blir hon för en dotter som hungrar efter vin
och bröd
Nadja, älskling
Du hänger dina målningar
På caféer hos dina vänner
25 cigaretter, 10 koppar kaffe
Ska du gifta dig en dag med en ekonom
Och bli en forskarfru
Ska du, Nadja, älskling?
Jag känner din stad det är hjärnornas kamp mot köttet och l***en och
livet
Se hur cyklisterna krockar och trasslar in sig i härvan av allt dom
avhandlat och skrivit
Natten faller som en djävulsrocka av pulvermögel och fastslagna teser
Din enda utväg Nadja, är en proffesur i militanta anti
teser
Se hur dom rullar ihop diplomen och ropar ut sina namn i natten
Se hur en dricker ur, hur en annan p***ar i doktorshatten
Nu har kedjorna vridit ihop sig i en knut av insjunkna
bröst, lackskor
och siden
Hör hur ringklockorna fräser rent desperat i den sista
kunskapskarriärsstriden
Nadja, älskling
Jag vill se dig gro
Som ett skott av nytt liv
På den gren som jag sitter på
Men vem är jag, med min såg
Och min ensamhet?
Nadja, älskling
Gud vid ditt fönster
Smeker ditt hår nu
Med sin blick och tänker:
Jag ska vaka över dig
Som över mitt allra käraste barn
Nadja, älskling