Nu b***r frosten igen och parkerna brinner som eld
Och himlen över Västerbron är gaslågeblå nu ikväll
Jag ser ut över stan, du är där nånstans
Ensam eller kanske i en annan mans famn
Ett hår som kastar till i vimlet utanför en affär
Ah jag har sett det några gånger nu men du är inte där
En doft går genom rummen, en röst i en biosalong
Ett brev som aldrig kommer, en radio, en sång
Jag längtar inte längre efter att ha dig här, men jag saknar dig
Som om min själ har gått ifrån mig för att vara hos dig,
så saknar jag dig
Jag önskar att jag aldrig hade träffat dig där
Såna som vi vet nog inte vad kärlek är, men jag saknar dig
Nu lyfter man båtarna ur kanalen, snart fryser fjärden här till is
Snart sjunker dom här tornen och taken ner i ett råkallt dis
Folk därute bryter upp och flyttar in
från småstäder, skogar, från tristessens vinande vind
Vi tar oss fram så gott vi kan mellan dröm och verklighet
Vi blir vad vi väljer, vi blir vår ensamhet
Ah jag längtar inte längre efter att ha dig här, men jag saknar dig
Som om min själ har gått ifrån mig för att vara hos dig, så saknar jag dig
Jag önskar att jag aldrig hade träffat dig där
Såna som vi vet nog inte vad kärlek är, men jag saknar dig
All den här kärleken hänger kvar som en hemlös hänger kvar i en bar
Stolarna på bordet, alla har gått
Han sitter där han sitter, som om han inget förstått
Som om min själ har gått ifrån mig för att vara hos dig, så saknar jag dig
Vid ett middagsbord bland folk, i en tunnelbanevagn, då saknar jag dig
Som vintern saknar våren, som den kloke saknar dåren
Som en salva över såren, som herden saknar fåren
Saknar jag dig
När jag känner doften av äpplena på Södermalms torg
När jag tyngs ner av en börda, pressas av en sorg
Som viskar i mitt öra att jag varken kan eller vill
älska igen, att min kärlek inte räcker till
Att jag är död för livet, att det är över och förbi
När jag inte hittar nånting som jag finner nån glädje i
Då saknar jag dig
Och himlen över Västerbron är gaslågeblå nu ikväll
Jag ser ut över stan, du är där nånstans
Ensam eller kanske i en annan mans famn
Ett hår som kastar till i vimlet utanför en affär
Ah jag har sett det några gånger nu men du är inte där
En doft går genom rummen, en röst i en biosalong
Ett brev som aldrig kommer, en radio, en sång
Jag längtar inte längre efter att ha dig här, men jag saknar dig
Som om min själ har gått ifrån mig för att vara hos dig,
så saknar jag dig
Jag önskar att jag aldrig hade träffat dig där
Såna som vi vet nog inte vad kärlek är, men jag saknar dig
Nu lyfter man båtarna ur kanalen, snart fryser fjärden här till is
Snart sjunker dom här tornen och taken ner i ett råkallt dis
Folk därute bryter upp och flyttar in
från småstäder, skogar, från tristessens vinande vind
Vi tar oss fram så gott vi kan mellan dröm och verklighet
Vi blir vad vi väljer, vi blir vår ensamhet
Ah jag längtar inte längre efter att ha dig här, men jag saknar dig
Som om min själ har gått ifrån mig för att vara hos dig, så saknar jag dig
Jag önskar att jag aldrig hade träffat dig där
Såna som vi vet nog inte vad kärlek är, men jag saknar dig
All den här kärleken hänger kvar som en hemlös hänger kvar i en bar
Stolarna på bordet, alla har gått
Han sitter där han sitter, som om han inget förstått
Som om min själ har gått ifrån mig för att vara hos dig, så saknar jag dig
Vid ett middagsbord bland folk, i en tunnelbanevagn, då saknar jag dig
Som vintern saknar våren, som den kloke saknar dåren
Som en salva över såren, som herden saknar fåren
Saknar jag dig
När jag känner doften av äpplena på Södermalms torg
När jag tyngs ner av en börda, pressas av en sorg
Som viskar i mitt öra att jag varken kan eller vill
älska igen, att min kärlek inte räcker till
Att jag är död för livet, att det är över och förbi
När jag inte hittar nånting som jag finner nån glädje i
Då saknar jag dig