I dom svala rummen med tallbärsdoft,
Där bor småspararna,
Där schlagerradio och börspessimism
Vaktas av karlarna.
Vart kan du gå annat än till din egen dörr
Och om du inte släpps in där
Så får du väl gå till posten och fråga:
Finns det några brevvänner här.
Till och med kakelgolven
Med skit och fimpar förskjuter dig
och tunnelbanehallens viskande eko
Vet vem som njuter dig.
Du vill slänga tårarna på dom
Som is och briljanter och slänga dom hårt.
Slänga dom på dom som har det lätt
För att du har det svårt.
Det fina klirret från glasverktygen
Har du vant dig vid
Och alla tripper tog du för att som du sa
Slippa bli gravid.
Och din morsa hon ville du ska va
Nån slags konfekt i kartong
Och din farsa han såg dig som en flygvärdinna
Och du blev rädd av allt tvång.
Vem ska rõdda dig, Bente
Ifrån tillvarons hundar?
Så att dom aldrig mer.
Så att dom aldrig mer, får hugga dig.
Dom kristna kom sjungande Barnatro
Och bestal dig på din
Och din brorsa på bågen for av vid rondellen
När han skrek: "Stan är min!"
Och din vaksamma vän som lurar sig själv
Med en mörkbrun peruk
Och säger "Ta min trygghet.......här,
Ta min Mandrax och bli nu inte sjuk"
Du står där med dina Beckett-repliker
Och tigger om råd
Men avstånden är och förblir i
I en tillvaro utan nåd.
Nu när urhimlen mörknar över Centan
Och bilarnas lampor tänds
Bevakas du av tevekameror
Som aldrig frågar hur det känns.
Och när lamporna slocknat på Tysta Skriket,
Vem ska trösta dig då?
När varuhusen har stängt
Och snutarna går två och två.
Nu när stadsborna sover
I sin trygghets sömn i låsta kvarter
Ska jag försöka hjälpa dig då
Eller ska jag bara fortsätta rulltrappan ner?
Där bor småspararna,
Där schlagerradio och börspessimism
Vaktas av karlarna.
Vart kan du gå annat än till din egen dörr
Och om du inte släpps in där
Så får du väl gå till posten och fråga:
Finns det några brevvänner här.
Till och med kakelgolven
Med skit och fimpar förskjuter dig
och tunnelbanehallens viskande eko
Vet vem som njuter dig.
Du vill slänga tårarna på dom
Som is och briljanter och slänga dom hårt.
Slänga dom på dom som har det lätt
För att du har det svårt.
Det fina klirret från glasverktygen
Har du vant dig vid
Och alla tripper tog du för att som du sa
Slippa bli gravid.
Och din morsa hon ville du ska va
Nån slags konfekt i kartong
Och din farsa han såg dig som en flygvärdinna
Och du blev rädd av allt tvång.
Vem ska rõdda dig, Bente
Ifrån tillvarons hundar?
Så att dom aldrig mer.
Så att dom aldrig mer, får hugga dig.
Dom kristna kom sjungande Barnatro
Och bestal dig på din
Och din brorsa på bågen for av vid rondellen
När han skrek: "Stan är min!"
Och din vaksamma vän som lurar sig själv
Med en mörkbrun peruk
Och säger "Ta min trygghet.......här,
Ta min Mandrax och bli nu inte sjuk"
Du står där med dina Beckett-repliker
Och tigger om råd
Men avstånden är och förblir i
I en tillvaro utan nåd.
Nu när urhimlen mörknar över Centan
Och bilarnas lampor tänds
Bevakas du av tevekameror
Som aldrig frågar hur det känns.
Och när lamporna slocknat på Tysta Skriket,
Vem ska trösta dig då?
När varuhusen har stängt
Och snutarna går två och två.
Nu när stadsborna sover
I sin trygghets sömn i låsta kvarter
Ska jag försöka hjälpa dig då
Eller ska jag bara fortsätta rulltrappan ner?