Jag minns ljudet från gruset när vi kröp med våran kombi genom lönnallén mot gården och hur pappa tutade. Morfars havre, mormors vinbär, nådde dig och mig till axeln och bergen var en saga som kvällen målat blå. Vi la blommor på min systers grav och vi grillade i trädgården medan guldet föll från himlen och du somna i nåt knä. Men allt det där bara minnen på en rykig gammal smal film. De grindar för allena och hundar innanför.
So long min vän, det hann ifatt till s***
När morfars hjärta stanna var det som ett stort träd föll till marken och nån öppnade den vindsdörr som vart låst i alla år och där inne såg jag saker jag bara sett i onda drömmar sånt som ingen kan rå på och sånt som hinner ifatt till s***. Det föll snö på gravens kransar och över morfars åkrar, var du gammal nog att märka hur galenskapen kom. Som en stum glans över blicken och som oro sent om natten som en smitta genom huset som tog en efter en.
So long min vän, det hann ifatt till s***
Din pappa ärvde gården och marken, skogen, djuren. Det hans syskon fick det rymdes på ett litet lastbilsflak, sen kom era sötbrödsdagar då vägen bakåt stängdes och när mormor kom på byn ja då såg ni åt annat håll. Men efter 15 år av tystad satt du och jag i trädgården med ett löfte i den sång vi sjöng om att börja om på nytt och inte ärva gamla fejder och låta våra barn få leka där i sommarparadiset där vi lekte du och jag.
So long min vän, det hann ifatt till s***.
Du ringer mig om kvällen och din röst är helt förändrad, du hade sprungit genom skogen och ropat utan svar. Din pappa sköt en älg, sen stannade hans hjärta. Är du vuxen nog att se hur galenskapen tog även dig min vän och bror. Nu faller snö på gravens kransar och på din pappas åkrar. Varken hans mor eller hans syskon är där och tar farväl. Tycker du att det var värt det, är det det här du kallar heder, kan det tysta sorgens klockor som bara slår och slår.
Jag minns ljudet från gruset när vi kröp med våran kombi, upp för lönnallén mot gården och hur pappa tutade. Det är sent nu och det skymmer och det är inte mycket jag kan göra, den dörr du måste öppna kan bara öppnas inifrån.
So long min vän, det hann ifatt till s***.
So long min vän, det hann ifatt till s***
När morfars hjärta stanna var det som ett stort träd föll till marken och nån öppnade den vindsdörr som vart låst i alla år och där inne såg jag saker jag bara sett i onda drömmar sånt som ingen kan rå på och sånt som hinner ifatt till s***. Det föll snö på gravens kransar och över morfars åkrar, var du gammal nog att märka hur galenskapen kom. Som en stum glans över blicken och som oro sent om natten som en smitta genom huset som tog en efter en.
So long min vän, det hann ifatt till s***
Din pappa ärvde gården och marken, skogen, djuren. Det hans syskon fick det rymdes på ett litet lastbilsflak, sen kom era sötbrödsdagar då vägen bakåt stängdes och när mormor kom på byn ja då såg ni åt annat håll. Men efter 15 år av tystad satt du och jag i trädgården med ett löfte i den sång vi sjöng om att börja om på nytt och inte ärva gamla fejder och låta våra barn få leka där i sommarparadiset där vi lekte du och jag.
So long min vän, det hann ifatt till s***.
Du ringer mig om kvällen och din röst är helt förändrad, du hade sprungit genom skogen och ropat utan svar. Din pappa sköt en älg, sen stannade hans hjärta. Är du vuxen nog att se hur galenskapen tog även dig min vän och bror. Nu faller snö på gravens kransar och på din pappas åkrar. Varken hans mor eller hans syskon är där och tar farväl. Tycker du att det var värt det, är det det här du kallar heder, kan det tysta sorgens klockor som bara slår och slår.
Jag minns ljudet från gruset när vi kröp med våran kombi, upp för lönnallén mot gården och hur pappa tutade. Det är sent nu och det skymmer och det är inte mycket jag kan göra, den dörr du måste öppna kan bara öppnas inifrån.
So long min vän, det hann ifatt till s***.