Jag är inte sjuk, inte sjuk.
Jag är inte sjuk, inte sjuk.
Jag är bara trött,
så oändligt trött,
men jag är inte sjuk, inte sjuk.
Han kom som en sommarvind,
och älskogsleken var blind.
Han gav mej ett barn,
sen gav han sej av.
Jag var ung, jag förstod ingenting.
Han ville bara va fri
och leva sitt eget liv.
Men skammen var min,
och den brände min kind,
och jag orkade inte stanna kvar.
Så jag for med mitt barn från mitt hem.
Ja, vi flydde till storstaden.
Till gator och torg,
till buller och stoj,
till bilar, neonljus och betong.
Men jag fick inget arbete.
Så vi satt i vår lägenhet.
I förorten,
i ensamheten,
en tvåa på sjunde våningen.
Men jag blev inte sjuk.....
Dagarna kom och försvann.
Dom liknade alla varann.
Jag blev som ett djur,
gick runt i min bur,
och jag pratade inte med nån ann.
Så grep angsten om min hals
och handen om hjärtat var kall.
Jag levde i skräck,
ett halvår i sträck,
och gråt mej till sömns varje natt.
Så börja jag dricka vin,
för att orka känna mej fin,
För att våga gå ut,
för att inte ta s***,
för att ta mej ur apatin.
För jag fruktade för min förstånd.
och jag ville ju bara va i gång.
Jag böna och bad
om en plats för mitt barn,
men daghemskön var för lång.
Men jag blev inte sjuk.....
Så levde vi vind för våg
tills den fjärde vintern blev vår.
Så en dag i april
så stanna världen till,
när barnavårdsnämnden ringde på.
Det var dom som bodde bredvid
som låt** hämta dom hit.
Dom rodna och sa,
att det var för mitt barn,
så dom visste trots all att vi fanns till.
Dom tog mitt barn ur min vård,
vi fick bara fyra år.
Men jag hoppas och tror
att när hon blir stor
hon kommer förlåta och förstå.
Att jag inte var sjuk.....
Så slockna min sista glöd
Ja, jag trodde jag ville dö.
Jag drev som ett rö,
ett virvlande frö,
en spillra i stormande sjö.
Så jag sökte mej hit och kom hem
till den stora Förståelsen
Här talar man mjukt,
här blir man snart sjuk.
Här tror ingen på behandlingen.
Här söver man ner ångesten,
här drogar man bort framtiden.
Här är allting bra,
här finns inga krav,
man får sove sej in i himmelen.
Och dom sa jag var sjuk, jag var sjuk.
Ja, dom sa jag var sjuk, jag var sjuk.
Men jag var bara trött,
så oändligt trött
Men dom sa: Ni är sjuk, Ni är sjuk.
Jag är inte sjuk, inte sjuk.
Jag är bara trött,
så oändligt trött,
men jag är inte sjuk, inte sjuk.
Han kom som en sommarvind,
och älskogsleken var blind.
Han gav mej ett barn,
sen gav han sej av.
Jag var ung, jag förstod ingenting.
Han ville bara va fri
och leva sitt eget liv.
Men skammen var min,
och den brände min kind,
och jag orkade inte stanna kvar.
Så jag for med mitt barn från mitt hem.
Ja, vi flydde till storstaden.
Till gator och torg,
till buller och stoj,
till bilar, neonljus och betong.
Men jag fick inget arbete.
Så vi satt i vår lägenhet.
I förorten,
i ensamheten,
en tvåa på sjunde våningen.
Men jag blev inte sjuk.....
Dagarna kom och försvann.
Dom liknade alla varann.
Jag blev som ett djur,
gick runt i min bur,
och jag pratade inte med nån ann.
Så grep angsten om min hals
och handen om hjärtat var kall.
Jag levde i skräck,
ett halvår i sträck,
och gråt mej till sömns varje natt.
Så börja jag dricka vin,
för att orka känna mej fin,
För att våga gå ut,
för att inte ta s***,
för att ta mej ur apatin.
För jag fruktade för min förstånd.
och jag ville ju bara va i gång.
Jag böna och bad
om en plats för mitt barn,
men daghemskön var för lång.
Men jag blev inte sjuk.....
Så levde vi vind för våg
tills den fjärde vintern blev vår.
Så en dag i april
så stanna världen till,
när barnavårdsnämnden ringde på.
Det var dom som bodde bredvid
som låt** hämta dom hit.
Dom rodna och sa,
att det var för mitt barn,
så dom visste trots all att vi fanns till.
Dom tog mitt barn ur min vård,
vi fick bara fyra år.
Men jag hoppas och tror
att när hon blir stor
hon kommer förlåta och förstå.
Att jag inte var sjuk.....
Så slockna min sista glöd
Ja, jag trodde jag ville dö.
Jag drev som ett rö,
ett virvlande frö,
en spillra i stormande sjö.
Så jag sökte mej hit och kom hem
till den stora Förståelsen
Här talar man mjukt,
här blir man snart sjuk.
Här tror ingen på behandlingen.
Här söver man ner ångesten,
här drogar man bort framtiden.
Här är allting bra,
här finns inga krav,
man får sove sej in i himmelen.
Och dom sa jag var sjuk, jag var sjuk.
Ja, dom sa jag var sjuk, jag var sjuk.
Men jag var bara trött,
så oändligt trött
Men dom sa: Ni är sjuk, Ni är sjuk.