Snårstig och törne
Var backe går upp
Eller ned i ravin
Allt som bli börda
Min rygg göra krum
Evig blåst mot min kind
Mina fötter i myr
Och regn slår genom mitt tyg
Ingen kätting har hållit
Och inget blad har mig dräpt
Så allt till trots, har jag ändock en tro
Att något står mig bi, följer mig som en skugga
För att på denna jord, tycks jag förbli
Mossa och lav, rötter med suraste sav
Gråstenad grav, ner i de odödas hav
Nätterna skänkte trolldom
Och gjorde det fromma i mig förglömt
Snårstig och törne
Var backe går upp
Eller ned i ravin
Allt som bli börda
Min rygg göra krum
Evig blåst mot min kind
Mina fötter i myr
Och regn slår genom mitt tyg
(chorus)
Alla ting, de tycks enas
Att mot mig stå fast
Detta livet, min fattiga lott
Förgick i förbannelse och flykt
In i snärj och dimma
In i snärj och dimma
Som jag mig plågade fram
Allena, utan frände långt från mänskofolk
Skild från allt med dike och med vallgrav
Jag fann stigar, in i det fjärran
Ingen kätting har hållit
Och inget blad har mig dräpt
Så allt till trots, har jag ändock en tro
Att något står mig bi, följer mig som en skugga
För att på denna jord, tycks jag förbli
Mossa och lav, rötter med suraste sav
Gråstenad grav, ner i de odödas hav
Nätterna skänkte trolldom
Och gjorde det fromma i mig förglömt
(repeat chorus)
Var backe går upp
Eller ned i ravin
Allt som bli börda
Min rygg göra krum
Evig blåst mot min kind
Mina fötter i myr
Och regn slår genom mitt tyg
Ingen kätting har hållit
Och inget blad har mig dräpt
Så allt till trots, har jag ändock en tro
Att något står mig bi, följer mig som en skugga
För att på denna jord, tycks jag förbli
Mossa och lav, rötter med suraste sav
Gråstenad grav, ner i de odödas hav
Nätterna skänkte trolldom
Och gjorde det fromma i mig förglömt
Snårstig och törne
Var backe går upp
Eller ned i ravin
Allt som bli börda
Min rygg göra krum
Evig blåst mot min kind
Mina fötter i myr
Och regn slår genom mitt tyg
(chorus)
Alla ting, de tycks enas
Att mot mig stå fast
Detta livet, min fattiga lott
Förgick i förbannelse och flykt
In i snärj och dimma
In i snärj och dimma
Som jag mig plågade fram
Allena, utan frände långt från mänskofolk
Skild från allt med dike och med vallgrav
Jag fann stigar, in i det fjärran
Ingen kätting har hållit
Och inget blad har mig dräpt
Så allt till trots, har jag ändock en tro
Att något står mig bi, följer mig som en skugga
För att på denna jord, tycks jag förbli
Mossa och lav, rötter med suraste sav
Gråstenad grav, ner i de odödas hav
Nätterna skänkte trolldom
Och gjorde det fromma i mig förglömt
(repeat chorus)