Nu är den sköna sommarn här med l*** och fägring stor. Och bruna ben och tunna skor. Och mesen som i holken bor. Och doft av hägg och kaffekask. Och burken full av mask.
Och knappt har solen sjunkit ner så börjar den gå opp. Och i fabriken är det stopp. På skorstenspipans högsta topp har sädesärlan byggt sitt bo. Allt andas frid och ro.
Och vår fabriks direktör han går det strålande för Han tog kosingen med sig och stack som man gör. Från en tyngande skatt Och nu ryktas det att han med skattmasen leker tafatt.
Sen är den sköna hösten här Som vi har väntat på, med gula löv och mogna bär Och äppelträn med äpplen på Och kylig natt och blåsig dag Och litet socialbidrag Som man kan dra sig fram uppå Så varför gnälla då?
Och vår chefsingenjör Går det strålande för. Han fick kosing av staten att fortsätta för. Lika glatt som förut Någonstans söderut går han på i parti och minut.
Sen är den sköna vintern här som vi har väntat på. På vintrigt hård och frusen mark vi färdas på en gammal spark. Först b***n till förmedlingen. Och sedan hem igen. Med samma avslag som förut. Och sen tar vintern s***.
Men fabrikens kamrer han får vi knappast se mer, för han fick det som lagen åt brottslingar ger. Något år får han gå på en kåk ful och grå för dom siffror som han trodde på.
Sen kommer vårens sköna tid som vi har väntat på när bäcken porlar glad och strid och lärkan sina drillar slå Och marken gror och går i knopp runtom min sysslolösa kropp och uppåt stiger markens sav som det blir sommar av.
Men nu ska udda bli jämnt det har kommunen bestämt. För fabriken, som utsikten länge har skämt, och där mödan och slit luktar blod svett och skit tar man bort med en dos dynamit.
Sen är den sköna sommarn här med l*** och fägring stor Och bruna ben och tunna skor och mesen som i holken bor Och kaffekask och dragspelslåt och getingbon och motorbåt och mjölkcentralens kalla glass och utedans och utedass och dunket från en fiskesmack och juice i tetrapack.
Och man är ledig och fri men det skiter man i För det kvittar snart hur det ska bli.
Och knappt har solen sjunkit ner så börjar den gå opp. Och i fabriken är det stopp. På skorstenspipans högsta topp har sädesärlan byggt sitt bo. Allt andas frid och ro.
Och vår fabriks direktör han går det strålande för Han tog kosingen med sig och stack som man gör. Från en tyngande skatt Och nu ryktas det att han med skattmasen leker tafatt.
Sen är den sköna hösten här Som vi har väntat på, med gula löv och mogna bär Och äppelträn med äpplen på Och kylig natt och blåsig dag Och litet socialbidrag Som man kan dra sig fram uppå Så varför gnälla då?
Och vår chefsingenjör Går det strålande för. Han fick kosing av staten att fortsätta för. Lika glatt som förut Någonstans söderut går han på i parti och minut.
Sen är den sköna vintern här som vi har väntat på. På vintrigt hård och frusen mark vi färdas på en gammal spark. Först b***n till förmedlingen. Och sedan hem igen. Med samma avslag som förut. Och sen tar vintern s***.
Men fabrikens kamrer han får vi knappast se mer, för han fick det som lagen åt brottslingar ger. Något år får han gå på en kåk ful och grå för dom siffror som han trodde på.
Sen kommer vårens sköna tid som vi har väntat på när bäcken porlar glad och strid och lärkan sina drillar slå Och marken gror och går i knopp runtom min sysslolösa kropp och uppåt stiger markens sav som det blir sommar av.
Men nu ska udda bli jämnt det har kommunen bestämt. För fabriken, som utsikten länge har skämt, och där mödan och slit luktar blod svett och skit tar man bort med en dos dynamit.
Sen är den sköna sommarn här med l*** och fägring stor Och bruna ben och tunna skor och mesen som i holken bor Och kaffekask och dragspelslåt och getingbon och motorbåt och mjölkcentralens kalla glass och utedans och utedass och dunket från en fiskesmack och juice i tetrapack.
Och man är ledig och fri men det skiter man i För det kvittar snart hur det ska bli.