Drivved Lyrics

I sta'n där jag är född,
finns ett torg och en kiosk,
en kullerstensgata,
och älven, förstås.
Och männ'skor som trampar
till en skitig fabrik,
där den ena da'n är den andra lik.
Och min pappa är död se'n i våras,
han skrev inte ens vart han for,
men han kommer om natten på en månstråle,
rätt in genom fönstret,
till pojkrummet, där jag bor.

Han säger:
Du och jag, vi är av samma sort.
Var vi än är, längtar vi alltid bort.
Om livet är älven som löper så bred,
då är du och jag drivved,
du och jag, vi är drivved.

I stan där jag bor nu,
där bor en miljon,
här finns kyrkor och slott,
med tinnar och torn.
Och män'skor som strömmar,
t***ar alltid långt bort.
Ingen möter en blick,
ingen avslöjar nå't.
Och min pojk ligger vaken till midnatt,
han är rädd för att somna in.
Så jag smyger mej ner, vid hans sida.
Vi räknar himlens stjärnor,
och jag stryker min hand mot hans kind.
(Jag viskar:)
Du och jag, vi är av samma sort.
Var vi än är, längtar vi alltid bort.
Om livet är älven som löper så bred,
då är du och jag drivved,
du och jag, vi är drivved.
Det finns två sorters männ'skor här i världen;
dom som får stjärnhimlen när dom begär den,
och som med självklarhet,
tar för sig var dag,
så finns det dom som får slåss för varje andetag.
Å, lille konstnär,
min känsliga själ,
Du vill få världen att skratta,
men den har dej ihjäl.
Ett spel med märkta kort,
ett spel du aldrig kan vinna.
Och denna sällsamma längtan,
är allt du ska finna.

Du och jag, vi är av samma sort.
Var vi än är, längtar vi alltid bort.
Om livet är älven som löper så bred,
då är du och jag drivved,
du och jag, vi är drivved.