Kanalen skiftar grön och svart ,från andra sidan hör ni stans midnattsbrus
Bara blått ljus från båtarna, ingen ser när du smyger din hand inunder hennes blus
Ni kan sitta där i timmar, och låtsas åka fartygen långt bort
Se här kommer Timber-line, till fjärran hamnar där ni aldrig nånsin gått
Hon är född på en fredag, men hon säger att hon är ett söndagsbarn
En brådmogen frukt, färgad av frosten som b***r den här stan
Och du vet att hon är hos dej, och du räknar ditt hjärtas slag
Och du får hennes glaspärlekyss, ja den gör dej så hopplöst svag
Och du lovar henne allt, du aldrig kan hålla,
och du älskar henne ända till september
På söndagen går ni långt, långt bort och längre bort dit gatstenen tar s***
Ni hör klockorna från kyrkan, luften kall och snön som ligger djup
In genom gallergrinden till den igenvuxna, kyrkogården
Din pappa sover under stenarna, han kommer aldrig nånsin levande därifrån
Ni går som två akrobater, från en cirkus, trettio meter ovan jord
Som solkatter i fönstret, ni två behöver inga ord
Och du vet att hon är hos dej, och du räknar ditt hjärtas slag
Och du får hennes glaspärlekyss, ja den gör dej så hopplöst svag
Och du lovar henne allt, du aldrig kan hålla,
och du älskar henne ända till september
Och du vet att du ska sitta där, ensam på kanaltorget
Och vänta på att, din båt ska gå
Inget kommer att binda dej, inget i din lilla stad
Ingeting håller dej kvar, då
För du vet du måste härifrån, du suddas ut bit för bit
Du tar avsked till allt som var
Men det är säkert många, många månader dit
Gula rosor på tapeterna, när ni står i hennes kök och t***ar ut
På den öde varvsgatan, apelsinhimlen ovanför tar aldrig s***
Det är nånting i hennes blick som alltid, lämnar dej stum
Hon har sitt Monalisa leende, men hon känner inte dej och ditt mysterium
Hon har aldrig sjänkt dej saker, inga foton, ingen vänskapsring
Men om bara minnet av hennes ögon finns kvar, saknar du ingenting
Och du vet att hon är hos dej, och du räknar ditt hjärtas slag
Och du får hennes glaspärlekyss, ja den gör dej så hopplöst svag
Och du lovar henne allt, du aldrig kan hålla,
och du älskar henne ända till september
Du älskar henne ända till september
Bara blått ljus från båtarna, ingen ser när du smyger din hand inunder hennes blus
Ni kan sitta där i timmar, och låtsas åka fartygen långt bort
Se här kommer Timber-line, till fjärran hamnar där ni aldrig nånsin gått
Hon är född på en fredag, men hon säger att hon är ett söndagsbarn
En brådmogen frukt, färgad av frosten som b***r den här stan
Och du vet att hon är hos dej, och du räknar ditt hjärtas slag
Och du får hennes glaspärlekyss, ja den gör dej så hopplöst svag
Och du lovar henne allt, du aldrig kan hålla,
och du älskar henne ända till september
På söndagen går ni långt, långt bort och längre bort dit gatstenen tar s***
Ni hör klockorna från kyrkan, luften kall och snön som ligger djup
In genom gallergrinden till den igenvuxna, kyrkogården
Din pappa sover under stenarna, han kommer aldrig nånsin levande därifrån
Ni går som två akrobater, från en cirkus, trettio meter ovan jord
Som solkatter i fönstret, ni två behöver inga ord
Och du vet att hon är hos dej, och du räknar ditt hjärtas slag
Och du får hennes glaspärlekyss, ja den gör dej så hopplöst svag
Och du lovar henne allt, du aldrig kan hålla,
och du älskar henne ända till september
Och du vet att du ska sitta där, ensam på kanaltorget
Och vänta på att, din båt ska gå
Inget kommer att binda dej, inget i din lilla stad
Ingeting håller dej kvar, då
För du vet du måste härifrån, du suddas ut bit för bit
Du tar avsked till allt som var
Men det är säkert många, många månader dit
Gula rosor på tapeterna, när ni står i hennes kök och t***ar ut
På den öde varvsgatan, apelsinhimlen ovanför tar aldrig s***
Det är nånting i hennes blick som alltid, lämnar dej stum
Hon har sitt Monalisa leende, men hon känner inte dej och ditt mysterium
Hon har aldrig sjänkt dej saker, inga foton, ingen vänskapsring
Men om bara minnet av hennes ögon finns kvar, saknar du ingenting
Och du vet att hon är hos dej, och du räknar ditt hjärtas slag
Och du får hennes glaspärlekyss, ja den gör dej så hopplöst svag
Och du lovar henne allt, du aldrig kan hålla,
och du älskar henne ända till september
Du älskar henne ända till september