Det föll ett stilla regn den natten som hon lämnade sitt hem
Och ifrån stortorget så hörde hon hur klockan klämta fem
Nu fanns det ingen väg tillbaks, hon kunde aldrig återvända
Nu var alla broar brända, det var nu det skulle hända
Så satte hon en hårsnodd runt sitt gyllenröda hår
Hon andades för första gången på fyra år
Framför henne där låg staden dränkt i sot och slask och rök
Och bakom henne låg ett avskedsbrev på bordet i ett putsat kök
Det slog ett stille regn mot fönstret denna hegelhårda höst
Han vakna av att hjärtat gick i kramper i hans bröst
Han hade hört hur någon ropade, han hade inte drömt
En röst ur det förflutna som han trodde att han glömt
Kvinnan bredvid han i sängen sov som inget hade hänt
När han klädde sig, smög ut och öppna ytterdörrn på glänt
När han började att gå började hans hjärta åter slå
På väggen till hans hyreshus så hade någon skrivit orden:
Det finns ingenting att vänta på
Det finns ingenting att vänta på
I ett draperi av dimma slet en tapper soluppgång
Hon satt rökande på marken på en ödslig tågperrong
Luften var kristaller, lätt och hög och sval
Och i fjärran hörde hon ett ångloks spyende signal
På andra sidan spåret brann ett träd i rött och guld
Hon kände ingen ånger, hon kände ingen skuld
Det fanns inget att förklara, det fanns inget att förstå
Det enda som fanns kvar nu var orden som hon lämnat bakom sig:
Det finns ingenting att vänta på
Det finns ingenting att vänta på
Han kom vandrande längs spåret som en blöt och frusen hund
Hon log och sa där är du, jag har varit här en stund
Det hade åter börjat regna och nu forsade det ner
Han föll i hennes armar och sa jag orkar inte mer
Jag har försökt att göra det rätta, vad som väntas utav mig
Det har inte gått en natt utan att jag har drömt om dig
I det ordnade och lugna har jag sökt min trygga tröst
Varje höst har jag sökt igenom varje vind efter din röst
Och jag trodde det gått över, att allting var förbi
Jag byggde upp en tillvaro men tömdes inuti
Kommer aldrig bli förlåtna, vi är dödsdömda jag vet
Men jag vill hellre dö än längta efter dig i hemlighet
Och dom såg det allra sista tåg som nånsin skulle gå
Och dom såg bara två val, kasta sig framför eller på
Dom glömde rött och gyllene, fast hösthimlen var grå
Och dom kysste ömt varandra i ett regn som sjöng för båda två:
Det finns ingenting att vänta på
Det finns ingenting att vänta på
Det finns ingenting att vänta på
Det finns ingenting att vänta på
Och ifrån stortorget så hörde hon hur klockan klämta fem
Nu fanns det ingen väg tillbaks, hon kunde aldrig återvända
Nu var alla broar brända, det var nu det skulle hända
Så satte hon en hårsnodd runt sitt gyllenröda hår
Hon andades för första gången på fyra år
Framför henne där låg staden dränkt i sot och slask och rök
Och bakom henne låg ett avskedsbrev på bordet i ett putsat kök
Det slog ett stille regn mot fönstret denna hegelhårda höst
Han vakna av att hjärtat gick i kramper i hans bröst
Han hade hört hur någon ropade, han hade inte drömt
En röst ur det förflutna som han trodde att han glömt
Kvinnan bredvid han i sängen sov som inget hade hänt
När han klädde sig, smög ut och öppna ytterdörrn på glänt
När han började att gå började hans hjärta åter slå
På väggen till hans hyreshus så hade någon skrivit orden:
Det finns ingenting att vänta på
Det finns ingenting att vänta på
I ett draperi av dimma slet en tapper soluppgång
Hon satt rökande på marken på en ödslig tågperrong
Luften var kristaller, lätt och hög och sval
Och i fjärran hörde hon ett ångloks spyende signal
På andra sidan spåret brann ett träd i rött och guld
Hon kände ingen ånger, hon kände ingen skuld
Det fanns inget att förklara, det fanns inget att förstå
Det enda som fanns kvar nu var orden som hon lämnat bakom sig:
Det finns ingenting att vänta på
Det finns ingenting att vänta på
Han kom vandrande längs spåret som en blöt och frusen hund
Hon log och sa där är du, jag har varit här en stund
Det hade åter börjat regna och nu forsade det ner
Han föll i hennes armar och sa jag orkar inte mer
Jag har försökt att göra det rätta, vad som väntas utav mig
Det har inte gått en natt utan att jag har drömt om dig
I det ordnade och lugna har jag sökt min trygga tröst
Varje höst har jag sökt igenom varje vind efter din röst
Och jag trodde det gått över, att allting var förbi
Jag byggde upp en tillvaro men tömdes inuti
Kommer aldrig bli förlåtna, vi är dödsdömda jag vet
Men jag vill hellre dö än längta efter dig i hemlighet
Och dom såg det allra sista tåg som nånsin skulle gå
Och dom såg bara två val, kasta sig framför eller på
Dom glömde rött och gyllene, fast hösthimlen var grå
Och dom kysste ömt varandra i ett regn som sjöng för båda två:
Det finns ingenting att vänta på
Det finns ingenting att vänta på
Det finns ingenting att vänta på
Det finns ingenting att vänta på