Du har taggtråd i ditt bröst och en whiskeysprucken röst. Du svär som ett sjökompani.
Är full med piercings och sår och du har tistlar i ditt hår och kallar dig för ful men fri.
Du är ogenerad och kraftigt tatuerad med rökringar under din syn.
Du doftar adrenalin, Glenn Danzig, Jimmie Dean och torkar arslet med Veckorevyn.
Det blir inget pretty in pink. Inget s***kel och smink. Nej, du är minst lika sträv som jag.
Ingen kortkort kjol och inget brun-utan-sol. Nej, du har ingenting de säger att en kvinna ska ha...
Men ingen kan... Nej, ingen kan... Ingen kan få mig att känna mig som man... som du kan...
kan ingen.
Du hänger på vrickade fik och lyssnar på vrickad musik utan att ha någon uttalad stil.
Så fort du får tid så blåser du ner till Madrid i din egenhändigt cabbade bil.
Du gör ingen hemlighet av att du hyr din lägenhet av en polack i fjärde hand.
Där på en vind i Gamlestan har du en älskare om dan och några övergivna hundar som du tagit omhand.
Du tränar Muay Thai och odlar eget braj och hänger på eländiga syltor varje dag.
Och efter tre fyra glas då är du i regel i knas. Nej, du har ingenting de säger att en kvinna ska ha...
Men ingen kan... Nej, ingen kan... Ingen kan få mig att känna mig som man... som du kan...
kan ingen.
Ja, du är hård som stål när du fått i dig alkohol. Outhärdlig, promiskuös.
När du fått ragg eller däng vinglar du hem till din säng där du är lika makalös.
Sen blir du ömklig och mjuk, patetiskt fyllesjuk och gnäller fram en och annan tår.
Du kryper upp hos mig som viskar: Det är okej. Och kysser ditt s***siga hår.
Sen så somnar du tvärt med en högljudd fjärt. Det är obekvämt men vansinnigt bra.
När du tränger ut mig i ett hörn och börjar snarka som en björn.
Nej, du har ingenting de säger att en kvinna ska ha.
Just för du skiter i vad de säger att en kvinna ska ha.
Ingenting de säger att en kvinna ska ha.
Men ingen kan... Nej, ingen kan... Ingen kan få mig att känna mig som man... som du kan...
kan ingen.
Är full med piercings och sår och du har tistlar i ditt hår och kallar dig för ful men fri.
Du är ogenerad och kraftigt tatuerad med rökringar under din syn.
Du doftar adrenalin, Glenn Danzig, Jimmie Dean och torkar arslet med Veckorevyn.
Det blir inget pretty in pink. Inget s***kel och smink. Nej, du är minst lika sträv som jag.
Ingen kortkort kjol och inget brun-utan-sol. Nej, du har ingenting de säger att en kvinna ska ha...
Men ingen kan... Nej, ingen kan... Ingen kan få mig att känna mig som man... som du kan...
kan ingen.
Du hänger på vrickade fik och lyssnar på vrickad musik utan att ha någon uttalad stil.
Så fort du får tid så blåser du ner till Madrid i din egenhändigt cabbade bil.
Du gör ingen hemlighet av att du hyr din lägenhet av en polack i fjärde hand.
Där på en vind i Gamlestan har du en älskare om dan och några övergivna hundar som du tagit omhand.
Du tränar Muay Thai och odlar eget braj och hänger på eländiga syltor varje dag.
Och efter tre fyra glas då är du i regel i knas. Nej, du har ingenting de säger att en kvinna ska ha...
Men ingen kan... Nej, ingen kan... Ingen kan få mig att känna mig som man... som du kan...
kan ingen.
Ja, du är hård som stål när du fått i dig alkohol. Outhärdlig, promiskuös.
När du fått ragg eller däng vinglar du hem till din säng där du är lika makalös.
Sen blir du ömklig och mjuk, patetiskt fyllesjuk och gnäller fram en och annan tår.
Du kryper upp hos mig som viskar: Det är okej. Och kysser ditt s***siga hår.
Sen så somnar du tvärt med en högljudd fjärt. Det är obekvämt men vansinnigt bra.
När du tränger ut mig i ett hörn och börjar snarka som en björn.
Nej, du har ingenting de säger att en kvinna ska ha.
Just för du skiter i vad de säger att en kvinna ska ha.
Ingenting de säger att en kvinna ska ha.
Men ingen kan... Nej, ingen kan... Ingen kan få mig att känna mig som man... som du kan...
kan ingen.