Gengångare Lyrics

Jag rör mig som en skugga i din tvårumslägenhet.
Från vardagsrum till sovrum och till kök.
Ljudlöst som en dimma i förbjuden hemlighet
i ögonvrån och i din tobaksrök.
Du sitter framför TV:n i din röda morgonrock
med tunga andetag och ögonlock.
Du ser dig slött omkring och märker ingenting.
När jag lindar dina lockar runt mitt finger som en ring.

Det fyller dina lungor och det svider i ditt bröst,
drar tårar ur din redan tömda blick,
genomskinligt, doftlöst utan kropp och utan röst
med allt du aldrig får och aldrig fick.

Det började i samma stund du bad honom att gå.
Han gick och det blev starkare ändå.
Ett djupblått obehag, som ett spöke av nåt slag.
Och min undersköna, kära detta spöke det är jag.
Jag är den döda kärlek som du tvingade ta s***.
Med klor och minnen klänger jag mig kvar.
Med känslan av ett felaktigt och förhastat och fult beslut
och självplågande frågor utan svar.

Jag fjättrar i soffan i en håglös apati
med tanken på allting förtrollat som kunde vart ni.
Jag sliter upp. Jag bryter ner. Jag gör fult av allt du ser.
För jag vet att när din sorg är s*** då finns jag inte mer.
Mellan dessa vita väggar där jag fötts och där jag bott.
Bjuder jag min vackra mor adjö.
Jag blev visst aldrig riktigt vad du hoppats eller trott
och ska nåt nytt få födas ska jag dö.

Så släpper jag ditt vackra hjärta och din vackra hand.
Du kommer säkert minnas mig ibland.
Jag är tandlös, trött och blind
när jag ömt kysser din kind.
Sen försvinner jag i glömskan likt en aska för en vind.