Klockan sig kämpar från nio till fem, och kontorsbyggnaden andas ut.
Det blir tack för idag och vi ses väl imorrn.
Man går hem och dagen är s***.
Och där hemma på bordet står middagen klar, och ett femtio spänns tetrapack vin.
Och jag kysser min fru, och kramar mina barn i en självklar ömhetsrutin.
Och i kylen där står mellan mjölken och filen ett s**hundragrams lätt-och-lagompaket,
Och i skafferiet har vi skorpor och socker, sirap, bakpulver och mjöl.
Och i frysen ja där ligger fiskpinnarna, och rester sen, mmm ja gud vet.
Och i källarn under trappen där har jag en back med mellanöl.
För jag är mittemellan, lagom och alldeles normal.
Jag har mina medelstorslagna drömmar, mina medelsvåra val.
Och en genomsnittlig inkomst, och ett neutralt humör,
Ja det blir en mittemellankolisk begravning den dag när jag dör
Min son heter Johan, min dotter Maria, min fru heter Ann-Charlotte.
Att vår hund heter Karo och Misse vår katt, det tror jag att ni redan förstått.
Och vi skrattar om lördan med Lasse Kronér, och vi jublar om försommarn på Liseberg
Ett McDonald's-besök och en pizza i veckan ger tillvaron tillräcklig färg.
Om sommarn då far vi på husvagnssemester, eller hur stuga i Lysekil.
Det blir solbad och räkor och minigolfbanor och generell låg profil.
Om julen då far vi till svärmor på landet och vi pysslar och vi dansar kring glittrande gran.
Och vi myser och pyser i julefriden ända till nyårsdan.
För jag är mittemellan, lagom och alldeles normal.
Jag har mina medelstorslagna drömmar, mina medelsvåra val.
Och en genomsnittlig inkomst, och ett neutralt humör,
Ja det blir en mittemellankolisk begravning den dag när jag dör
Så gick jag här om dagen strosa i nordstan.
Då stod där en gatupoet och trubadur.
Och han verka så sur så jag frågade vänligt:
Kan du inga sånger i dur?
Men då s***a han plötsligt att slå sin gitarr.
Och hans stämma blev tonlös och sval. Han sa:
Sjunga för dig, kasta pärlor till svin. Jag kan se rakt igenom ditt plastiga skal.
Ytlig och trist, säker centerpartist. Impotent om du någonsin får komma till.
Dina vänner och villa och volvo och vovve har ersatt din virilitet.
Men jag lever livet, tar inget för givet. Jag är stark nog att välja. Jag gör det jag vill.
Ja, jag älskar och svälter medan du ser på TV, såna som du är det värsta jag vet.
Och idag var det ju torsdag, och jag hade köpt ärtsoppa på korv, sån där ni vet,
Och ingredienserna till pannkakor som Ann-Charlotte skulle reda till lite senare på kvällen.
Alltsammans låg i den Hemköpskasse som jag höll i min högra hand.
Men nu ställde jag ner kassen på nordstans kalla betonggolv,
t***ade trubaduren stint i ögonen, och så svarade jag:
Ja men så brinn då eldsjäl, brinn i din egen död.
Ja brinn visionär, i martyrisk misär, dina sånger behövs inte här.
Brinn då eldsjäl, brinn i din självvalda, självgoda nöd.
Brinn levnadskonstnär, förakta och svär, men jag trivs ändå med den jag är.
För visst fan är jag mittemellan, lagom, och alldeles normal.
Men jag har också mina drömmar, jag gjorde också mina val.
Jag valde trygghet framför frihet, och det står jag rakryggat för,
Om det så ska serveras mellanmål på begravningen den dag jag dör.
Jag älskade ömt med min hustru den natten, från minnena flög trubaduren sin kos.
Och om morgonen smög jag ut innan hon vaknat och köpte åt henne en ros.
Och vid frukosten skrattade vi hela familjen, vi åt corn flakes och drack äppeljuice.
Och då steg solen upp över radhusidyllen och färga min kind aprikos.
Och sen kämpa sig klockan från nio till fem, och kontorsbyggnaden andades ut.
Det blev tack för idag och vi ses väl imorrn.
Och därmed är sången s***.
Det blir tack för idag och vi ses väl imorrn.
Man går hem och dagen är s***.
Och där hemma på bordet står middagen klar, och ett femtio spänns tetrapack vin.
Och jag kysser min fru, och kramar mina barn i en självklar ömhetsrutin.
Och i kylen där står mellan mjölken och filen ett s**hundragrams lätt-och-lagompaket,
Och i skafferiet har vi skorpor och socker, sirap, bakpulver och mjöl.
Och i frysen ja där ligger fiskpinnarna, och rester sen, mmm ja gud vet.
Och i källarn under trappen där har jag en back med mellanöl.
För jag är mittemellan, lagom och alldeles normal.
Jag har mina medelstorslagna drömmar, mina medelsvåra val.
Och en genomsnittlig inkomst, och ett neutralt humör,
Ja det blir en mittemellankolisk begravning den dag när jag dör
Min son heter Johan, min dotter Maria, min fru heter Ann-Charlotte.
Att vår hund heter Karo och Misse vår katt, det tror jag att ni redan förstått.
Och vi skrattar om lördan med Lasse Kronér, och vi jublar om försommarn på Liseberg
Ett McDonald's-besök och en pizza i veckan ger tillvaron tillräcklig färg.
Om sommarn då far vi på husvagnssemester, eller hur stuga i Lysekil.
Det blir solbad och räkor och minigolfbanor och generell låg profil.
Om julen då far vi till svärmor på landet och vi pysslar och vi dansar kring glittrande gran.
Och vi myser och pyser i julefriden ända till nyårsdan.
För jag är mittemellan, lagom och alldeles normal.
Jag har mina medelstorslagna drömmar, mina medelsvåra val.
Och en genomsnittlig inkomst, och ett neutralt humör,
Ja det blir en mittemellankolisk begravning den dag när jag dör
Så gick jag här om dagen strosa i nordstan.
Då stod där en gatupoet och trubadur.
Och han verka så sur så jag frågade vänligt:
Kan du inga sånger i dur?
Men då s***a han plötsligt att slå sin gitarr.
Och hans stämma blev tonlös och sval. Han sa:
Sjunga för dig, kasta pärlor till svin. Jag kan se rakt igenom ditt plastiga skal.
Ytlig och trist, säker centerpartist. Impotent om du någonsin får komma till.
Dina vänner och villa och volvo och vovve har ersatt din virilitet.
Men jag lever livet, tar inget för givet. Jag är stark nog att välja. Jag gör det jag vill.
Ja, jag älskar och svälter medan du ser på TV, såna som du är det värsta jag vet.
Och idag var det ju torsdag, och jag hade köpt ärtsoppa på korv, sån där ni vet,
Och ingredienserna till pannkakor som Ann-Charlotte skulle reda till lite senare på kvällen.
Alltsammans låg i den Hemköpskasse som jag höll i min högra hand.
Men nu ställde jag ner kassen på nordstans kalla betonggolv,
t***ade trubaduren stint i ögonen, och så svarade jag:
Ja men så brinn då eldsjäl, brinn i din egen död.
Ja brinn visionär, i martyrisk misär, dina sånger behövs inte här.
Brinn då eldsjäl, brinn i din självvalda, självgoda nöd.
Brinn levnadskonstnär, förakta och svär, men jag trivs ändå med den jag är.
För visst fan är jag mittemellan, lagom, och alldeles normal.
Men jag har också mina drömmar, jag gjorde också mina val.
Jag valde trygghet framför frihet, och det står jag rakryggat för,
Om det så ska serveras mellanmål på begravningen den dag jag dör.
Jag älskade ömt med min hustru den natten, från minnena flög trubaduren sin kos.
Och om morgonen smög jag ut innan hon vaknat och köpte åt henne en ros.
Och vid frukosten skrattade vi hela familjen, vi åt corn flakes och drack äppeljuice.
Och då steg solen upp över radhusidyllen och färga min kind aprikos.
Och sen kämpa sig klockan från nio till fem, och kontorsbyggnaden andades ut.
Det blev tack för idag och vi ses väl imorrn.
Och därmed är sången s***.