Hennes fine jesus
Kyligt och friskt, gnistrande snö
Solen lös in genom ett fönster på skolpaviljong
Det var sjätte december och julpynt på gång
Barnen satt tyst
Fröken gick runt och hjälpte till
Skrapet av kritor och lukten av lim
Idyll, och fred på vår jord
Hoppsan, vad nu?
Fröken sken upp, och visade så
Resten av klassen en sagolik bild som Ingela ritat åt mor
Jesus på strån, tre vise män och änglar på moln
I skimret av julgranens ljusrader sågs en tår i var barnögonvrå
På bästa plats, ovanför dörrn, satte man så
Bilden på jesus - och ner togs en plansch
Som ritats av Robert och hängt där sen mars
Fröken var rörd, men Robert förstörd grät bak en bok
Och när dagen var s*** och man låste och gick
låg hans väska och täckjacka kvar
Men dagen tog ände och natten tog vid
Och morgonen efter låg snön lika vit
Men när barnen tatt av sig och fröken låst upp
Slog sanningen ner som ett kinapaket, för
....
Någon hade stulit hennes fine jesus och en tvål
Någon hade vält en liten stol och haft sönder en skål
Hur kan nån bete sig så som någon hade gjort
Hur kan nån vara så ynkligt morbid
Att ett brott var begånget stod klart
Men det fanns ingen att binda därvid
Skräck och panik, gråtande barn
Fröken gick runt och skakade huvudet i uppgivenhet
Ty dörren var oskadd och fönstret var helt
Hade nån hört, hade nån sett, nåt speciellt
Men barnen satt bleka med frågande min
Hur hade nån tatt sig in?
Men så tillslut, Robert stod upp
Och han sade som så:
Att han "sett nåra killar med moppar och snus"
Och han "skymtat visst nycklar i gatlyktans ljus"
Och "en hade kniv, och en visst en tvål, och en stod och skrek"
att han "hittat en teckning" och att "den var ful"
Och han rev den till remsor och smul
Så dagen fick börja med matematik
Trots ängsel och trängsel och ett stänk av panik
Skålen blev lagad och stolen blev rest
Men Ingela satt där och hulkade hest, för
....
Någon hade stulit........
Kyligt och friskt, gnistrande snö
Solen lös in genom ett fönster på skolpaviljong
Det var sjätte december och julpynt på gång
Barnen satt tyst
Fröken gick runt och hjälpte till
Skrapet av kritor och lukten av lim
Idyll, och fred på vår jord
Hoppsan, vad nu?
Fröken sken upp, och visade så
Resten av klassen en sagolik bild som Ingela ritat åt mor
Jesus på strån, tre vise män och änglar på moln
I skimret av julgranens ljusrader sågs en tår i var barnögonvrå
På bästa plats, ovanför dörrn, satte man så
Bilden på jesus - och ner togs en plansch
Som ritats av Robert och hängt där sen mars
Fröken var rörd, men Robert förstörd grät bak en bok
Och när dagen var s*** och man låste och gick
låg hans väska och täckjacka kvar
Men dagen tog ände och natten tog vid
Och morgonen efter låg snön lika vit
Men när barnen tatt av sig och fröken låst upp
Slog sanningen ner som ett kinapaket, för
....
Någon hade stulit hennes fine jesus och en tvål
Någon hade vält en liten stol och haft sönder en skål
Hur kan nån bete sig så som någon hade gjort
Hur kan nån vara så ynkligt morbid
Att ett brott var begånget stod klart
Men det fanns ingen att binda därvid
Skräck och panik, gråtande barn
Fröken gick runt och skakade huvudet i uppgivenhet
Ty dörren var oskadd och fönstret var helt
Hade nån hört, hade nån sett, nåt speciellt
Men barnen satt bleka med frågande min
Hur hade nån tatt sig in?
Men så tillslut, Robert stod upp
Och han sade som så:
Att han "sett nåra killar med moppar och snus"
Och han "skymtat visst nycklar i gatlyktans ljus"
Och "en hade kniv, och en visst en tvål, och en stod och skrek"
att han "hittat en teckning" och att "den var ful"
Och han rev den till remsor och smul
Så dagen fick börja med matematik
Trots ängsel och trängsel och ett stänk av panik
Skålen blev lagad och stolen blev rest
Men Ingela satt där och hulkade hest, för
....
Någon hade stulit........