Kära Mor! Så började mitt brev,
enda brev jag till mitt hemland skrev.
Många år nu svunnit se'n jag for
ifrån hemmet där mitt hjärta bor.
Kära Mor! Hur ung och dum jag var
när jag rymde från er, mor och far!
Sen min stolthet alltid mig förbjöd
skriva hem, om än jag var i nöd.
Kära Mor! Nu tror jag dina ord:
"Lyckan finner man ej på vår jord".
Men ändå jag stundom lycka känt
varje gång min tanke hemåt vänt.
Kära Mor! Min längtan frågor har.
Finns den gamla stugan ännu kvar?
Finns än sjön, finns ängen liksom förr?
Finns än stigen till min lyckas dörr?
Kära Mor! Säg får jag något svar?
Kanske finns du inte längre kvar.
Alltför länge sedan bort jag for,
men jag skriver ändå, kära Mor!
enda brev jag till mitt hemland skrev.
Många år nu svunnit se'n jag for
ifrån hemmet där mitt hjärta bor.
Kära Mor! Hur ung och dum jag var
när jag rymde från er, mor och far!
Sen min stolthet alltid mig förbjöd
skriva hem, om än jag var i nöd.
Kära Mor! Nu tror jag dina ord:
"Lyckan finner man ej på vår jord".
Men ändå jag stundom lycka känt
varje gång min tanke hemåt vänt.
Kära Mor! Min längtan frågor har.
Finns den gamla stugan ännu kvar?
Finns än sjön, finns ängen liksom förr?
Finns än stigen till min lyckas dörr?
Kära Mor! Säg får jag något svar?
Kanske finns du inte längre kvar.
Alltför länge sedan bort jag for,
men jag skriver ändå, kära Mor!