Vid morgonstund jag skådade på bergets rygg
En fåra som hjärteblod
Djupt jag såg den falla
In i dunklet av bergets rot
Vid solnedgång jag skådade på bergets rygg
Nu som lågor de dansa
I sommarnatten, barnen av hällens stam
In mot dunklet av bergets rot
Modigt jag klängde vid fårans gap
Snart sänktes jag mot mörkerts sköte
Fornfäders sång i djupet lät
I minnet fann jag då
En sång aldrig sjungit förr
Från mina läppar, från min bringa den eka
Den sång jag aldrig sjungit förr
Vid morgonstund jag skådade i grottans valv
En skymt av vinterns vita ljus
Då steg jag med hast
Ur dunklet av bergets rot
Vid solnedgång jag skådade på marken kall
I snöns och isens täcke
Då blott en stund jag sjungit
Med folket av bergets rot
[Under the mountain's roots]
In the early morning I beheld on the mountain ridge
A furrow, red as heart blood
I saw it descend deep
Into the darkness of the mountain's roots
In time of sundown I beheld on the mountain
Now like flames they dance
In the summer night, children of tribe of the rocks
Into the darkness of the mountain's roots
Bravely I clinged onto the furrow's abyss
Soon I fell into the home of darkness
The song of ancient fathers was heard there
From memories I found then
A song I had never sang before
From my lips, from my chest an echo
The song I had never sang before
In the early morning I beheld on the cave's ceiling
A glimpse of winter's white shining
Then I stepped with haste
From the darkness of the mountain's roots
In time of sundown I witnessed on the cold land
A cover of snow and ice
There I sang for a mere moment
With the people of the mountain's roots
En fåra som hjärteblod
Djupt jag såg den falla
In i dunklet av bergets rot
Vid solnedgång jag skådade på bergets rygg
Nu som lågor de dansa
I sommarnatten, barnen av hällens stam
In mot dunklet av bergets rot
Modigt jag klängde vid fårans gap
Snart sänktes jag mot mörkerts sköte
Fornfäders sång i djupet lät
I minnet fann jag då
En sång aldrig sjungit förr
Från mina läppar, från min bringa den eka
Den sång jag aldrig sjungit förr
Vid morgonstund jag skådade i grottans valv
En skymt av vinterns vita ljus
Då steg jag med hast
Ur dunklet av bergets rot
Vid solnedgång jag skådade på marken kall
I snöns och isens täcke
Då blott en stund jag sjungit
Med folket av bergets rot
[Under the mountain's roots]
In the early morning I beheld on the mountain ridge
A furrow, red as heart blood
I saw it descend deep
Into the darkness of the mountain's roots
In time of sundown I beheld on the mountain
Now like flames they dance
In the summer night, children of tribe of the rocks
Into the darkness of the mountain's roots
Bravely I clinged onto the furrow's abyss
Soon I fell into the home of darkness
The song of ancient fathers was heard there
From memories I found then
A song I had never sang before
From my lips, from my chest an echo
The song I had never sang before
In the early morning I beheld on the cave's ceiling
A glimpse of winter's white shining
Then I stepped with haste
From the darkness of the mountain's roots
In time of sundown I witnessed on the cold land
A cover of snow and ice
There I sang for a mere moment
With the people of the mountain's roots