Stationshuset lyste när vi närma oss gränsen,
Precis som i filmen jag sett,
Legender ur hatten.
Vi drack kaffe och konjak med guldkant,
För att återfå känseln,
Vi hade kommit långt ut i julaftonsnatten.
Snön låg vit i månens sken,
Vi var på väg mot södern.
Fem män som gått iväg för att bärga den goda skörden.
Den långa färden,
Tar dig åt alla håll,
När du kommit en bit på vägen
Spelar det ingen roll.
Denna julnatt var magisk,
Svart och förtrollad,
Tungor talade ur elden och askan.
I snön omkring oss,
Låg allting förbogat,
Det gamla huset vid gränsen,
våra händer runt flaskan.
Natten var full av sånt man minns.
Trick med speglar och hokus pokus.
Vi satt i den tid som inte fanns
och drack för färden och allt som den gjort oss.
Den långa färden,
Tar dig åt alla håll,
När du kommit en bit på vägen
Spelar det ingen roll.
Den långa färden,
Tar dig åt alla håll,
När du kommit en bit på vägen
Spelar det ingen roll.
Telefontrådarna,
Över fälten,
Mellan gårdarna,
Strålkastarljusen,
Gryningen och tårarna,
Öde perronger,
Där klockorna ringer än,
Signalerna i fjärran,
Stjärnorna på himmelen.
Över bergen långt borta och floderna som rinner än,
Sjöarna i dimma och sångerna och minnena.
Långt borta i fjärran går ett tåg vid horisonten.
Dom lyckliga, lyckliga... olyckliga åren.
I vintermörkret hörs julsånger runt Stureplan,
Ansikten i det blå ljuset,
Alla hjärtan och miljoner.
Bjällror och lyktor,
Tamburiner,
Kvinnor och barn,
Ifrån taken blåser änglarna i hornen.
Karavaner i norr,
Karavaner i syd,
Stjärna över Betlehem.
Sånger på håll om natten som flyr,
Kristaller som faller från himmelen.
Trummorna från stan och den blåa gitarren
var två vänner till mig på väg mot södern.
Dom sa; Vi måste gå
innan regnet kommer och floden går upp,
Vi har kontrakt på den goda skörden.
Jag hade inget val, jag svär,
Det var ingen som fråga,
Mina bröder, här är min själ.
Vi brände kreditkorten i solens första låga
och så gav vi oss iväg.
Den långa färden,
Tar dig åt alla håll,
När du kommit en bit på vägen
Spelar det ingen roll.
Precis som i filmen jag sett,
Legender ur hatten.
Vi drack kaffe och konjak med guldkant,
För att återfå känseln,
Vi hade kommit långt ut i julaftonsnatten.
Snön låg vit i månens sken,
Vi var på väg mot södern.
Fem män som gått iväg för att bärga den goda skörden.
Den långa färden,
Tar dig åt alla håll,
När du kommit en bit på vägen
Spelar det ingen roll.
Denna julnatt var magisk,
Svart och förtrollad,
Tungor talade ur elden och askan.
I snön omkring oss,
Låg allting förbogat,
Det gamla huset vid gränsen,
våra händer runt flaskan.
Natten var full av sånt man minns.
Trick med speglar och hokus pokus.
Vi satt i den tid som inte fanns
och drack för färden och allt som den gjort oss.
Den långa färden,
Tar dig åt alla håll,
När du kommit en bit på vägen
Spelar det ingen roll.
Den långa färden,
Tar dig åt alla håll,
När du kommit en bit på vägen
Spelar det ingen roll.
Telefontrådarna,
Över fälten,
Mellan gårdarna,
Strålkastarljusen,
Gryningen och tårarna,
Öde perronger,
Där klockorna ringer än,
Signalerna i fjärran,
Stjärnorna på himmelen.
Över bergen långt borta och floderna som rinner än,
Sjöarna i dimma och sångerna och minnena.
Långt borta i fjärran går ett tåg vid horisonten.
Dom lyckliga, lyckliga... olyckliga åren.
I vintermörkret hörs julsånger runt Stureplan,
Ansikten i det blå ljuset,
Alla hjärtan och miljoner.
Bjällror och lyktor,
Tamburiner,
Kvinnor och barn,
Ifrån taken blåser änglarna i hornen.
Karavaner i norr,
Karavaner i syd,
Stjärna över Betlehem.
Sånger på håll om natten som flyr,
Kristaller som faller från himmelen.
Trummorna från stan och den blåa gitarren
var två vänner till mig på väg mot södern.
Dom sa; Vi måste gå
innan regnet kommer och floden går upp,
Vi har kontrakt på den goda skörden.
Jag hade inget val, jag svär,
Det var ingen som fråga,
Mina bröder, här är min själ.
Vi brände kreditkorten i solens första låga
och så gav vi oss iväg.
Den långa färden,
Tar dig åt alla håll,
När du kommit en bit på vägen
Spelar det ingen roll.