Jag vinkar adjö, här skiljs våra håll.
Men det är så relativt,
för illusionen består ju ändå.
Jag vill kunna ta, jag vill kunna se,
jag vill kunna ge dig mer än drömmen om mig.
Du tänder ljus, du öppnar dig.
Denna längtan blir svår, välsigna mig!
Jag törs ej öppna mig som du.
Jag har svikit dig förr, det hindrar mig.
Jag känner mig feg att säga som det är,
men du anar hur jag känner.
Ett ord ifrån mig och allting ordnar sig,
men jag vågar inte ringa.
Tiden går och här står du och jag,
två på skilda håll.
Allt jag ser är hur det har gått
för två på skilda håll.
Du gick i ett regn och jag värmde dig
och sedan tog vi bussen hem,
men jag gick före dig för din blick av panik,
den lyste så klar
och hade jag suttit kvar
så hade vi aldrig kommit av.
Jag skrev ett brev till dig ikväll,
där det står hur jag känner för dig.
Sedan rev jag sönder det och sa
"jag gör om det igen en annan dag".
Jag känner mig feg...
Jag känner mig feg...
Åhh...
Men det är så relativt,
för illusionen består ju ändå.
Jag vill kunna ta, jag vill kunna se,
jag vill kunna ge dig mer än drömmen om mig.
Du tänder ljus, du öppnar dig.
Denna längtan blir svår, välsigna mig!
Jag törs ej öppna mig som du.
Jag har svikit dig förr, det hindrar mig.
Jag känner mig feg att säga som det är,
men du anar hur jag känner.
Ett ord ifrån mig och allting ordnar sig,
men jag vågar inte ringa.
Tiden går och här står du och jag,
två på skilda håll.
Allt jag ser är hur det har gått
för två på skilda håll.
Du gick i ett regn och jag värmde dig
och sedan tog vi bussen hem,
men jag gick före dig för din blick av panik,
den lyste så klar
och hade jag suttit kvar
så hade vi aldrig kommit av.
Jag skrev ett brev till dig ikväll,
där det står hur jag känner för dig.
Sedan rev jag sönder det och sa
"jag gör om det igen en annan dag".
Jag känner mig feg...
Jag känner mig feg...
Åhh...