Det svängde om bandet och vi hade skoj
I baren där rann det löven (?).............
Och som i ett brandsegel landade natten
Först i din smilgrop, sen i din koj
Det var på pustervikskällaren det stället
Är rivet för längesen
Och såna som vi kommer aldrig nånsin
Aldrig nånsin att finnas mer
Du kom liksom jag ifrån skimrande år
Med madrasser på golvet och blonmmor i hår
Där Bh:ar brändes där upproren gjordes
För att man tordes för att det går
Åh villken saga det blir att vara din
även din skugga värmer mitt skin
Och såna som vi kommer aldrig nånsin
Aldrig nånsin att finnas mer
ur din sångbok sjöng träden, där knoppades allt
Du ville, du trodde, du hoppades allt
Men flodångan tiden (?) det läckade sollet, drev åt de hållet
där solskivan smalt
Mörklagda stränder gled bort och försvann, trummorna dundrade
eldarna brann
Och såna som vi kommer aldrig nånsin
Aldrig nånsin att finnas mer
Du svala som skrider på himmelen berätta med osynligt bläck
Om min vän, men säg ej att allting återuppstår, som vår följs
av sommar, vinter av vår
Kom inte med sånt där kretsloppstrams att allt börjar om
någon annanstans
För såna som vi kommer aldrig nånsin,
aldrig nånsin att finnas mer
*Nerskrivet av Carl Isaksson*
I baren där rann det löven (?).............
Och som i ett brandsegel landade natten
Först i din smilgrop, sen i din koj
Det var på pustervikskällaren det stället
Är rivet för längesen
Och såna som vi kommer aldrig nånsin
Aldrig nånsin att finnas mer
Du kom liksom jag ifrån skimrande år
Med madrasser på golvet och blonmmor i hår
Där Bh:ar brändes där upproren gjordes
För att man tordes för att det går
Åh villken saga det blir att vara din
även din skugga värmer mitt skin
Och såna som vi kommer aldrig nånsin
Aldrig nånsin att finnas mer
ur din sångbok sjöng träden, där knoppades allt
Du ville, du trodde, du hoppades allt
Men flodångan tiden (?) det läckade sollet, drev åt de hållet
där solskivan smalt
Mörklagda stränder gled bort och försvann, trummorna dundrade
eldarna brann
Och såna som vi kommer aldrig nånsin
Aldrig nånsin att finnas mer
Du svala som skrider på himmelen berätta med osynligt bläck
Om min vän, men säg ej att allting återuppstår, som vår följs
av sommar, vinter av vår
Kom inte med sånt där kretsloppstrams att allt börjar om
någon annanstans
För såna som vi kommer aldrig nånsin,
aldrig nånsin att finnas mer
*Nerskrivet av Carl Isaksson*