Hymn till Fullmåne Lyrics

Jag vandrade genom staden en lördag i oktober Huvudet kändes disigt av all ölen ifrån krogen
Trädens gula löv prasslade lätt i vinden Hösten var snart vinter och kylan bet i kinden
Då fick jag syn på dig, högt över husens tak Stadens ljus sken upp till dig och du lyste tillbaks
Så jag hindrade min gång och sände ut en stilla undran
Hur kan någon som gett mig huvudvärk fylla mig med beundran
Rund och klar
Rund och klar
Rund och klar
Rund och klar
Rund och klar du reflekterade solen
Rund och klar du vandrade över jorden
Rund och klar
Du var full och så var även jag
Du spred ditt gula sken på gatan framför mig Fast timman var rätt sen så var du uppe än
Jag gäspade och log en hälsning upp till dig Hoppades du förstod, jag fortsatte gå hem
Jag tänkte på min farmor när hon natta mig till sömns på orden om just dig i visan som hon sjöng
Om hur du vandrar där högt uppe på fästet blå Vad lycklig du måste vara som blott ser på