Det har varit svårare än vad jag trodde. Drömmarna tar över och jag önskar faktiskt att det var där jag bodde.
De senaste dagarna har jag gjort min största bekännelse. Hela kroppen sliten mitt itu för att göra ett försök
till att förklara min känsla. I all hast gick jag därifrån med alla chakran öppna och gångarna täpptes igen.
Nu sitter jag om dagarna med ingen motivation till någonting. En öppen kropp som försöker hitta sin väg
tillbaka till sitt medvetande när det egentligen bara är en sak som kan få det återställt.
Emellanåt knyter jag näven så hårt till musiken att jag är rädd att skinnet runt min hand och handled ska
dras sönder, lossna och bara lämna skeletet till förfogande. Men jag vet inte hur jag ska hantera den
nya sortens känsla, hat mot den känslan och kärlek till den känsla. Det är så överväldigande och jag kan
inte s***a koppla allt vackert till dig.
It has been harder then I expected. Dreams possess me and I wish that dreams were my home.
During the last days I have made my greatest confession. My whole body has been ripped apart in one attempt.
An attempt to explain and endure my feeling. I left in a hurry with all of my chakras open and my meatus was clogged.
The days are passing by and my motivation is non-existent. A open and vulnerable body who is trying to find its way back,
Its way back to its self-conscious. But there is only one thing that can make it right.
Inbetweentimes i clench my fist so hard I am afraid my skin will loosen its grip and fall to the ground. And all
That is left is my bone structure for purchase. I do not know how to handle this new sort of emotion. All Anger against it,
All love against it. It is so overwhelming, and I cannot stop pander everything beautiful to you.
De senaste dagarna har jag gjort min största bekännelse. Hela kroppen sliten mitt itu för att göra ett försök
till att förklara min känsla. I all hast gick jag därifrån med alla chakran öppna och gångarna täpptes igen.
Nu sitter jag om dagarna med ingen motivation till någonting. En öppen kropp som försöker hitta sin väg
tillbaka till sitt medvetande när det egentligen bara är en sak som kan få det återställt.
Emellanåt knyter jag näven så hårt till musiken att jag är rädd att skinnet runt min hand och handled ska
dras sönder, lossna och bara lämna skeletet till förfogande. Men jag vet inte hur jag ska hantera den
nya sortens känsla, hat mot den känslan och kärlek till den känsla. Det är så överväldigande och jag kan
inte s***a koppla allt vackert till dig.
It has been harder then I expected. Dreams possess me and I wish that dreams were my home.
During the last days I have made my greatest confession. My whole body has been ripped apart in one attempt.
An attempt to explain and endure my feeling. I left in a hurry with all of my chakras open and my meatus was clogged.
The days are passing by and my motivation is non-existent. A open and vulnerable body who is trying to find its way back,
Its way back to its self-conscious. But there is only one thing that can make it right.
Inbetweentimes i clench my fist so hard I am afraid my skin will loosen its grip and fall to the ground. And all
That is left is my bone structure for purchase. I do not know how to handle this new sort of emotion. All Anger against it,
All love against it. It is so overwhelming, and I cannot stop pander everything beautiful to you.