Solen sjunker nu
skymningen har lagt sig
över alla löften som stannade vid ord
det är över nu
men jag ser nog vad du tänker
att vad som helst kan växa
i din ofruktbara jord
vad hände med kärleken
som ena stunden flödade
för att sedan sina som vattnet
kring en torrlagd hamn
vad hände med pärlorna
jag la i dina händer
som du lät rinna mellan
fingrarna som obrukbar sand
jag kan vara eldig
jag kan vara kall
och oengagerat ljum
jag är krävande och förlåtande
men jag är inte dum
jag tar en enkel resa härifrån
lämnar limbo för en skönare värld
jag tror ditt hjärta tillhör en demon
lika fruset som en glaciär
och jag ber för
att du stannar där du är
Allt är stilla nu
som lugnet före stormen
och jag är redo att lämna detta hus
det är hög tid nu
att det som gömts i mörker
lyfts fram i sanningens ljus
vad sökte du i mig
en spegel för din egen dyrkan
och någon att leka med ett tag
utan att bli kär
vad sökte jag i dig
någon som var trygg, varm och trogen
men jag anade aldrig skymten
av din giftgröna färg
jag kan vara eldig
jag kan vara kall
och oengagerat ljum
jag är krävande och förlåtande
men jag är inte dum
jag tar en enkel resa härifrån...
Och om du trör att det här är tomma ord
att jag är svag och inte
har något mod att bryta upp
tänk om för här är kallt som i en grav
och nu så ger jag mej av
jag tar en enkel resa härifrån...
Jag reser mig och går
och vinter blir till vår
och jag är
helad, stark och fri
som den jag ville bli
allt börjar här
skymningen har lagt sig
över alla löften som stannade vid ord
det är över nu
men jag ser nog vad du tänker
att vad som helst kan växa
i din ofruktbara jord
vad hände med kärleken
som ena stunden flödade
för att sedan sina som vattnet
kring en torrlagd hamn
vad hände med pärlorna
jag la i dina händer
som du lät rinna mellan
fingrarna som obrukbar sand
jag kan vara eldig
jag kan vara kall
och oengagerat ljum
jag är krävande och förlåtande
men jag är inte dum
jag tar en enkel resa härifrån
lämnar limbo för en skönare värld
jag tror ditt hjärta tillhör en demon
lika fruset som en glaciär
och jag ber för
att du stannar där du är
Allt är stilla nu
som lugnet före stormen
och jag är redo att lämna detta hus
det är hög tid nu
att det som gömts i mörker
lyfts fram i sanningens ljus
vad sökte du i mig
en spegel för din egen dyrkan
och någon att leka med ett tag
utan att bli kär
vad sökte jag i dig
någon som var trygg, varm och trogen
men jag anade aldrig skymten
av din giftgröna färg
jag kan vara eldig
jag kan vara kall
och oengagerat ljum
jag är krävande och förlåtande
men jag är inte dum
jag tar en enkel resa härifrån...
Och om du trör att det här är tomma ord
att jag är svag och inte
har något mod att bryta upp
tänk om för här är kallt som i en grav
och nu så ger jag mej av
jag tar en enkel resa härifrån...
Jag reser mig och går
och vinter blir till vår
och jag är
helad, stark och fri
som den jag ville bli
allt börjar här