samma blod pumpas runt.
tonen som mig alltid skurit
finns någonstans inom mig.
marken som mig alltid burit
ljudlöst, sakta, delar sig.
vi stirrar ut i kaoset,
monstret blottas bit för bit.
vi stirrar in i stormens öga,
vi letar men hittar aldrig dit
vi som barn målade oss själva,
dit vi oss drömde då.
lämna mig.
den väg vi sen barnsben vandrat,
grusas i en andhämtning.
tonen som mig alltid skurit
finns någonstans inom mig.
marken som mig alltid burit
ljudlöst, sakta, delar sig.
vi stirrar ut i kaoset,
monstret blottas bit för bit.
vi stirrar in i stormens öga,
vi letar men hittar aldrig dit
vi som barn målade oss själva,
dit vi oss drömde då.
lämna mig.
den väg vi sen barnsben vandrat,
grusas i en andhämtning.