Soloviolin Lyrics

Jag söker hennes blick,
och hon söker min.
Vi byter några ord
som inte lovar någonting.
Och staden är en djungel
som vi måste ta oss ur.
Vi finner dolda stigar
utan att veta hur.
Och i natten går en spårvagn
för alla dom som vet,
att det här är bara början
av en oupptäckt evighet.
Och vi färdas genom mörkret
som ett skepp på okänt hav,
där lyktor blir till fyrar
som leder oss dit vi ska.

Och hon tar mig till sitt rum,
som hon målat helt i indigo
och visar mig det heliga,
som hon gömmer i sitt skrin.
Och hon faller ner på knä
och söker på sin radio,
tills rummet fylls av tonerna
från en soloviolin.
Och nu börjar allt förändras,
som om tiden drogs tillbaks.
Hennes rum är inte längre
fyra väggar, golv och tak.
Och jag blickar över nejder,
som jag glömt för länge sen,
där allting andas stillhet,
som om jag äntligen hittat hem.
När hon tar mig till sitt rum,
som hon målat helt i indigo
och visar mig det heliga,
som hon gömmer i sitt skrin.
När hon faller ner på knä
och söker på sin radio,
tills rummet fylls av tonerna
från en soloviolin.

Och hon tar mig till sitt rum ...