Du sa "Realism", när jag föll och flög på samma gång
Jag sov i fantasi och skrev en sång och du stod
suckande och iakttog min dans för nåt som egentligen
inte fanns
Jag skrek "Poesi", och du stod kvar på jorden och såg på
Du log, och jag försökte nog förstå men jag stod fångad
i min drömda sagovärld och flängde runt i fnoskig flärd
Och nu så står jag vilsen här bland brända skepp och körda lopp
Bland molnen finns det hopp
Men på jorden står min kropp Och min kärlek finns minst
tretton trappor opp i min drömda sagovärld
Du sa "Altruism", ett svårt ord som jag inte kände till
I min värld får jag göra som jag vill Så jag gick fram
och sa "Du, dig vill jag ha"
Jag fick en kram och allt var bra Så jag
skrek "Romantik", du var nykter nog att säga "Kom, jag
har någonting vi måste prata om"
och nykter utav vin och full av längtan är det lätt att
säga fel och tänka rätt
Nu går mina tankar till en prins och till en sagofe som
sitter på kafé vid en blomstrande spaljé och bara
blandar ut sin tid med lite te i min drömda sagovärld
Du sa "Kom tillbaks när du tappat dina vingar och kan
gå"
Själv hade jag ingenting att föreslå så du klippte mina
vingar och min himmel rasade ner och allt blev mörkt
och inget mer Och jag darrade av skräck när du
sa "Välkommen till verklighetens land"
Här hostar vi i sot och svett och sand
Här kan vi leva som dom vänner som vi är bland alla
andra som är här
Men mina vingar växer ut igen när vinden stör ditt
mörka hår och jag tror nog du förstår när jag far upp
dit ingen når och när jag vinkar ner till jorden där du
står från min drömda sagovärld
Jag sov i fantasi och skrev en sång och du stod
suckande och iakttog min dans för nåt som egentligen
inte fanns
Jag skrek "Poesi", och du stod kvar på jorden och såg på
Du log, och jag försökte nog förstå men jag stod fångad
i min drömda sagovärld och flängde runt i fnoskig flärd
Och nu så står jag vilsen här bland brända skepp och körda lopp
Bland molnen finns det hopp
Men på jorden står min kropp Och min kärlek finns minst
tretton trappor opp i min drömda sagovärld
Du sa "Altruism", ett svårt ord som jag inte kände till
I min värld får jag göra som jag vill Så jag gick fram
och sa "Du, dig vill jag ha"
Jag fick en kram och allt var bra Så jag
skrek "Romantik", du var nykter nog att säga "Kom, jag
har någonting vi måste prata om"
och nykter utav vin och full av längtan är det lätt att
säga fel och tänka rätt
Nu går mina tankar till en prins och till en sagofe som
sitter på kafé vid en blomstrande spaljé och bara
blandar ut sin tid med lite te i min drömda sagovärld
Du sa "Kom tillbaks när du tappat dina vingar och kan
gå"
Själv hade jag ingenting att föreslå så du klippte mina
vingar och min himmel rasade ner och allt blev mörkt
och inget mer Och jag darrade av skräck när du
sa "Välkommen till verklighetens land"
Här hostar vi i sot och svett och sand
Här kan vi leva som dom vänner som vi är bland alla
andra som är här
Men mina vingar växer ut igen när vinden stör ditt
mörka hår och jag tror nog du förstår när jag far upp
dit ingen når och när jag vinkar ner till jorden där du
står från min drömda sagovärld