Du sprang så fort du kunde för att hinna få ett lyft igen.
Du kvittade all din trygghet mot en kick som inte hjälpt dig än.
Du ville bryta isen.
Men du klarade inte krisen.
Det vet du, men det tar emot.
Du kanske borde tänkt på hur du mår.
Du kanske borde tänkt på hur det går.
Du kanske borde tänkt på konsekvensen, mer än kicken, idiot.
Så nu står du på din topp och ingen bryr sig om din egotripp.
Du fick ditt lilla lyft och hänger upp ditt lilla tidningsklipp.
Va kul, att det gick vägen, du som varit så benägen.
Men vem är det som du tävlar mot?
Vad är det egentligen du vill ha?
Vem är det du vill verka som att va?
Du borde leva livet, men du söker nånting annat, idiot!
Du somnar i ett rus och vaknar upp och har en noja till.
Du tänker, nu ska jag för alltid vara soft och cool och tyst och still.
Det är skönt att vara sober,
men som många klaustrofober ser du tystnaden och lugnet som ett hot.
Det kryper och det kliar överallt.
Det hettar till när du försöker ta det kallt.
Du irrar vidare i samma turbulens och ignorerar, idiot!
Du tror att det är livet som är snett, men har du alls nån koll?
Du tar dig nåra turer ut i snåren, sen tillbaks på noll.
Du repeterar fraser om kickar och extaser.
Om att alltid va på stående fot.
Du vill alltid vara fri och leva ut.
Men är invecklad som en råbandsknut.
Och själva livet står och skrattar åt din väntan på mirakel, idiot!
Du tar din vän till krogen, där du trivs och kan va offensiv.
Du talar om dig själv, som om du visste nåt om kärleksliv.
Succéer, kabaréer, entréer och turnéer.
Ignorera gärna vännen mittemot.
Du pratar strunt om allting runtomkring, som om hon inte betydde nånting.
Men, vem är det som du tänker på om natten, när du vakar, idiot?
Vad konstigt att du vinglar för dig själv när du har svårt att stå.
Din vän har gått ifrån dig med miraklet som du väntat på.
Det blir max ett litet skvaller när du s***ligen faller.
Och ingen står och tar emot.
Du kanske borde tänkt på hur du mår.
Du kanske borde tänkt på hur det går.
Du borde kanske tänkt på nånting mer än bara kicken, idiot! Idiot!
Du kvittade all din trygghet mot en kick som inte hjälpt dig än.
Du ville bryta isen.
Men du klarade inte krisen.
Det vet du, men det tar emot.
Du kanske borde tänkt på hur du mår.
Du kanske borde tänkt på hur det går.
Du kanske borde tänkt på konsekvensen, mer än kicken, idiot.
Så nu står du på din topp och ingen bryr sig om din egotripp.
Du fick ditt lilla lyft och hänger upp ditt lilla tidningsklipp.
Va kul, att det gick vägen, du som varit så benägen.
Men vem är det som du tävlar mot?
Vad är det egentligen du vill ha?
Vem är det du vill verka som att va?
Du borde leva livet, men du söker nånting annat, idiot!
Du somnar i ett rus och vaknar upp och har en noja till.
Du tänker, nu ska jag för alltid vara soft och cool och tyst och still.
Det är skönt att vara sober,
men som många klaustrofober ser du tystnaden och lugnet som ett hot.
Det kryper och det kliar överallt.
Det hettar till när du försöker ta det kallt.
Du irrar vidare i samma turbulens och ignorerar, idiot!
Du tror att det är livet som är snett, men har du alls nån koll?
Du tar dig nåra turer ut i snåren, sen tillbaks på noll.
Du repeterar fraser om kickar och extaser.
Om att alltid va på stående fot.
Du vill alltid vara fri och leva ut.
Men är invecklad som en råbandsknut.
Och själva livet står och skrattar åt din väntan på mirakel, idiot!
Du tar din vän till krogen, där du trivs och kan va offensiv.
Du talar om dig själv, som om du visste nåt om kärleksliv.
Succéer, kabaréer, entréer och turnéer.
Ignorera gärna vännen mittemot.
Du pratar strunt om allting runtomkring, som om hon inte betydde nånting.
Men, vem är det som du tänker på om natten, när du vakar, idiot?
Vad konstigt att du vinglar för dig själv när du har svårt att stå.
Din vän har gått ifrån dig med miraklet som du väntat på.
Det blir max ett litet skvaller när du s***ligen faller.
Och ingen står och tar emot.
Du kanske borde tänkt på hur du mår.
Du kanske borde tänkt på hur det går.
Du borde kanske tänkt på nånting mer än bara kicken, idiot! Idiot!